Kapitel XII – Byalagets rättegång

Kort kärna

Kapitlet behandlar byalagets rättsförfaranden i tre huvuddelar: (1) tvistemål och processregler inom byalaget, inklusive bevisföring genom ed, vittnen och syn, samt regler om ransakan; (2) verkningarna av stadgebrott, främst böter men även bortvisning, kroppsstraff och husbondens ansvar för tjänstefolk; och (3) tvångsverkställighet genom innam (upptagning av kreatur) och pantning. Framställningen visar hur byalaget upprätthöll sin egen rättsordning parallellt med den offentliga rättsapparaten, med rötter i urgamla rättssedvänjor som bevarades långt in i 1700-talet.

Historiskt sammanhang

Det danska byalaget (bylag) fungerade som en lokal rättslig institution för bönderna under medeltiden och fram till de agrara reformerna kring 1800. Byalagets rättegångsformer hade sitt ursprung i ätteklanens och stammens rättsskipning och utvecklades parallellt med den statliga rättsordningen (häradsting, landsting). Landskapslagarna (SKL, EsjL, JL) och Danske Lov (DL, 1683) utgjorde det överordnade rättsliga ramverket, men byalagets stadgor (vedtægter) reglerade det dagliga samlivet i landsbyn med egna processregler, bötessystem och tvångsmedel. Bystämman (bystævnet) var det centrala organet för rättsskipning, understödd av åldermannen och förtroendemän som markmannen och de 4 männen. Systemet präglades av en övergång från objektivt till subjektivt ansvar, från ölböter till penningböter, och från frivillig till tvungen pantsättning -- allt mot bakgrund av böndernas successiva proletarisering och statsmaktens ökande kontroll.

Sammanfattning av texten

XII.I Tvistemaal

Varje byman var pliktig att först vända sig till byalaget med klagomål mot en granne, innan han gick till herrskapet eller tinget. Bystämmans viktigaste verksamhet var att fastställa böter för brott mot markfreden under vangarnas fredningstid. I många byar hade varje man en talje (karvstock) där åldermannen inskrev böterna.

Granderätten och de 4 männen. Ursprungligen dömde bara bystämman, men från 1600-talet hänvisades tvistemål ofta till ett utskott av 4 män som kunde vara fast förordnade eller utsedda per mål. De fungerade antingen som första instans eller som överklagandeinstitution.

Bevisföring. Bevisningen bestod av edsavläggelse (helgens ed, tredje mans ed, 12 mäns ed), vittnesföring och syneförrättning. Markmannen hade en starkare vittnesställning -- i Vistoft gällde hans utsaga lika med 2 andra vittnens. Parterna hade skyldighet att uttala sig; tystnad medförde böter. Falsk anklagelse kunde leda till att anklagaren fick betala den böter han tänkt ålägga den falskt anklagade.

Vittnesregler. Barn under 15 år och vanärade personer fick inte vittna (Lindved 1747). I Asfærg (1685) skulle tvistemål avgöras av 6 utsedda män lika formellt som på häradstinget.

Skadeersättning. Vid skada på säd eller äng fastställdes ersättningen genom syn av utsedda män, ofta de 4 männen.

Ransakan. Reglerna om husrannsakan hör till de äldsta processreglerna, med paralleller i Gutalagen och de 12 tavlornas lag i Rom. Landskapslagarna krävde att man tillkallade grannar som vittnen vid ransakan. JL tillät ransakan över hela byn men inte i enskilda gårdar utan säkerhet. Stadgarna gav ofta åldermannen rätt att bryta upp dörrar med makt. Alla bymän var skyldiga att delta i ransakan.

XII.II Virkninger af vedtægtsbrud

Böter. Böter var den vanligaste påföljden. De fastställdes ursprungligen i öl eller spannmål men övergick till penningböter sedan myndigheterna bekämpade gilleseden. Översittande av betalningsfristen kunde innebära dubbla böter.

Gillen. Det förverkade ölet dracks gemensamt vid byns gillen. Förordningen 1618 och reces 1643 begränsade gillena till 3 per sommar. DL 3--13--32 förbjöd helt att böter användes till dryckeslag och krävde att de användes till gärdsgårdar, diken och liknande.

Fördelning av böter. Överskott efter gillen eller nyttiga ändamål fördelades mellan bymännen efter gårdarnas storlek. Böter till herrskapet fastställdes från 1500-talet.

Objektivt ansvar. Bötesansvaret var ursprungligen objektivt -- det räckte med stadgebrottet utan subjektiv skuld. Yngre stadgar kunde dock reducera böterna vid vådaverk.

Bortvisning. En rest av det urgamla uteslutningsstraffet. Begreppet ugrand (ovärd som grande) finns i Erik Klippings birkerätt. Bortvisning krävde i praktiken herrskapets medverkan men fastställdes i vissa stadgar utan förbehåll.

Kroppsstraff. Sällsynt, men förekom vid nattlig olovlig vistelse (Høgsted 1685) och för barn som bröt markfreden (Finja 1727).

Husbondens ansvar. Två motstridande rättsgrundsatser existerade: (1) tjänstefolk får inte vålla sin herre skada (DL 3--19--1) och (2) bonden är husets värnare och ansvarig för hushållets förseelser. JL antydde en skiljelinje: bonden häftade för förseelser begångna under uppdrag han beordrat, men inte för andra. Många stadgar efter DL fastställde en allmän regel om bondens ansvar med regressrätt mot tjänaren.

XII.III Tvangsfuldbyrdelse

1. Innam (upptagning). Den äldsta formen av tvångsverkställighet. Landskapslagarna tillät den skadelidande att uppta kreatur som anträffades i hans inhägnade vång. Ägaren fick tillbaka djuren mot pant för böter och skadeersättning. Upptagaren bar risken för djurens välbefinnande. I stadgarna blev innam hela byalagets angelägenhet -- envar byman kunde och skulle uppta olovligt betande kreatur. De flesta byar hade en särskild upptagningsfålla (innamsfold). Förordningen 1694 reglerade inlösningspengarna. Svin och fjäderfä behandlades strängare: omärkta/oringade svin kunde förverkas (DL 5--10--22), och fjäderfä i sädesvången kunde dödas skadeslätt.

2. Pantning. Pantningen förrättades vanligen av åldermannen med alla eller vissa bymän. I de nordskånska häraderna ger statistiken en bild: i Ö. Göinge pantar åldermannen med alla bymän i 11 av 18 stadgar; i Villands hd. spelar de 4 männen en större roll (10 av 17 stadgar). I Sönderjylland fanns särskilda pantemän. Bönderna hade sällan kontanter, varför pantning var det normala förfarandet. Stadgarna skiljer ofta inte mellan ådömande av böter och pantning. Pant som inte inlöstes inom fastställd frist förverkades (JL III:56, DL 3--13--33). Den äldre uppfattningen var att pantningen var en handling av den skyldige själv, inte en tvångsåtgärd. Föremål för pantning var lösöre: sängkläder, kläde, kokkittlar, knivar, yxor, liar, seldon och arbetsvagnar -- aldrig fast egendom eller skördeprodukter.

Nyckelbegrepp

Bystævne / bystämma (bystævne) -- Byalagets allmänna sammankomst för rättsskipning och beslut
Granderæt / granderätt (granderæt) -- Byalagets domstol
Talje / karvstock (talje) -- Stav på vilken böter inskrevs
Innam / upptagning (innam) -- Beslagtagande av kreatur som inträngt på annans mark
Vide / böter (vide) -- Böter som fastställts enligt byns stadga
Pantning (pantning) -- Utmätning av lösöre som säkerhet för böter
Væth / pantsättning (væth) -- Äldre form av frivillig pantsättning
Nam / namtagning (nam) -- Exekutivt beslag i äldre rätt
Helgens ed (helgens ed) -- Helig ed avlagd med uppsträckta fingrar
Tingsvidne (tingsvidne) -- Tingsbevis, formellt vittnesbörd från tinget
Synsforretning / syneförrättning (synsforretning) -- Formell besiktning av skada
Ugrand (ugrand) -- Person ovärd som granne i byalaget
Hjemgæld / hemgäld (hjemgæld) -- Att själv få bära skadan för sin motsträvighet
Gildeskik / gillessed (gildeskik) -- Seder och bruk vid byns gillen
Selvtægt / självtäkt (selvtægt) -- Att egenmäktigt ta sin rätt
Sekshøring (sekshøring) -- Dom av sex män; uteslutning från laget

Geografiska namn

Skåne -- Danskt landskap, nu i Sverige
Sønderjylland -- Sönderjylland, sydligaste Jylland
Lille Næstved -- By på Själland
Lodby -- By på Själland
Rønninge -- By i Odense amt, Fyn
Sønder Tranders -- By i Aalborg amt, Nörrejylland
Nibe -- By i Nordjylland
Brabrand -- By i Aarhus amt, Jylland
Saksild -- By i Aarhus amt, Jylland
Gjesing -- By i Skads härad, Jylland
Kvarmløse -- By i Holbæk amt, Själland
Lindved -- By i Vejle amt, Jylland
Vistoft -- By i Randers amt, Jylland
Asfærg -- By i Randers amt, Jylland
Høgsted -- By i Hjørring amt, Nordjylland
Rold -- By i Nordjylland
Alleløse -- By i Odense amt, Fyn
Østrup -- By i Odense amt, Fyn
Højby -- By i Aarhus amt, Jylland
Voer -- By i Randers amt, Jylland
Vejle -- By i Vejle amt, Jylland
Thoreby -- By i Maribo amt, Lolland
Beldringe -- By i Odense amt, Fyn
Lumby -- By i Odense amt, Fyn
Rønne-Neksø -- Städer på Bornholm
Hàslov -- By i Villands härad, Skåne
Viby -- By i Villands härad, Skåne
Stoense -- By i Svendborg amt, Fyn
Kippinge -- By i Maribo amt, Lolland-Falster
Rude -- By i Aarhus amt, Jylland
Finja -- By i V. Göinge härad, Skåne
Øresholm -- By i V. Göinge härad, Skåne
Lyngby -- By i Gærds härad, Skåne
Brønderslev -- By i Hjørring amt, Nordjylland
Balsby -- By i Villands härad, Skåne
Borkov -- By i Vejle amt, Jylland
Drigstrup -- By i Odense amt, Fyn
Budaröd -- By i Albo härad, Skåne
Bjerne -- By i Svendborg amt, Fyn
Snesere -- By i Sorø amt, Själland
Allesø -- By i Odense amt, Fyn
Rendislov -- By i Halland

Begreppslistan

Danskt begrepp	Svensk översättning	Förklaring
bystævne	bystämma	Byalagets allmänna rätts- och beslutsmöte
bylag	byalag	Den rättsliga gemenskapen av bymän
grande	grande (byalagsman)	Fullvärdig medlem i byalaget
granderæt	granderätt	Byalagets domstolsfunktion
oldermand	ålderman	Byalagets föreståndare
markmand	markman	Vångvaktare med uppgift att övervaka markfreden
innammer	upptagningsman	Tjänsteman i Skåne med uppgift att uppta kreatur
talje	karvstock	Stav för inskrivning av böter
vedtægt	stadga	Lokal byordning
vide	böter	Stadgemässiga böter
innam	upptagning	Beslagtagande av inträngande kreatur
pantning	pantning	Utmätning av lösöre för böter
væth	pantsättning	Äldre frivillig pantsättning
nam	namtagning	Exekutivt beslag
helgens ed	helig ed	Ed avlagd på helgon med uppsträckta fingrar
tingsvidne	tingsbevis	Formellt bevis utfärdat vid tinget
synsforretning	syneförrättning	Formell besiktning av skada
ransagning	ransakan	Husrannsakan
ugrand	ovärd som grande	Utesluten ur byalaget
hjemgæld	hemgäld	Att själv bära skadan
gildeskik	gillessed	Seder vid byns gillen
selvtægt	självtäkt	Egenmäktigt förfarande
sekshøring	sexmännaders dom	Dom avkunnad av sex män
skadegæld	skadeersättning	Ersättning för förvållad skada
bøde	böter	Penning- eller naturaliestraff
markfred	markfred	Fredningstid för vangarnas säd
foldefoged	fållvaktare	Förtroendeman med ansvar för upptagningsfållan
driftefæ	drivfä	Herrelösa djur
brødepenge	bötespengar	Pengar erlagda som böter
graapenge	gråpengar	Inträdesavgift till byalaget
videstok	bötesstock	Stock för anteckning av brott och böter
faldsmand	fållvakt	Vakare av djurfållan
pantemænd	pantemän	Särskilt utsedda män för utpantning
videmænd	bötesinsamlare	Män med uppgift att indriva böter

Tolfte kapitlet. Byalagets rättegång

I. Tvistemål

Det framgår av föregående kapitel att det i allmänhet har varit en bymans plikt att vända sig till byalaget med varje klagomål mot en grande (byalagsman) innan han vände sig till herrskapet eller på tinget. Där en ålderman finns har denne plikt att ta sig an saken och söka den ordnad i överensstämmelse med stadgan.

Formella processregler kan man naturligtvis inte förvänta sig att finna i stadgarna, men det finns dock åtskilliga regler rörande tillvägagångssättet i fall av tvister mellan bymännen. Bystämmans (bystævnets) viktigaste verksamhet utövas under vangarnas fredningstid, då det regelbundet hålls stämma för fastställande av böter för brott mot markfreden. I många byar har varje man en talje (karvstock), det vill säga en stav på vilken åldermannen kan inskriva de böter som åläggs stockens ägare. Där det finns en markman eller innammer (upptagningsman) ska denne under fredningstiden ange på stämman vilkas kreatur som har gjort skada i säden, eller vilkas hägnad som har varit olaglig, och i stämmans närvaro ska åldermannen ålägga dem böter efter stadgan.[^1] I andra fall skriver markmannen på karvstocken när överträdelsen konstateras, men de dömda kan överklaga sina böter inför stämman eller åldermannen.[^2]

Den ursprungliga regeln har otvivelaktigt varit att bara själva bystämman kunde döma bymännen emellan, och denna regel upprätthålls ännu i många stadgar från 1600- och 1700-talet, där det bestäms att åldermannen, när någon känner sig förfördelad, ska sammankalla alla granderna, som ska fatta beslut i saken. Särskilt synes bystämman på många ställen i Skåne ha bevarat sin ursprungliga fulla myndighet.[^3] Både i Skåne och i det egentliga Danmark är det emellertid från 1600-talet och framåt mycket vanligt att stadgarna hänvisar tvistemål till avgörande av ett särskilt utskott, ofta de ovan (s. 97) omnämnda 4 männen. Dessa 4 män kan vara fast förordnade för ett år i taget liksom åldermannen,[^4] men de utses dock oftast för det enskilda målet.[^5] Som regel ska de 4 männen avgöra saken innan den anklagade skrivs på karvstocken eller pantas, och detta framhävs särskilt i vissa stadgar,[^6] men de används också som en överklagandeinstitution i de fall där ålderman eller markman skriver karvstocken eller till och med företar pantning innan saken har behandlats på stämman.[^7]

När saken behandlas i vederbörlig ordning inför granderätten (byalagsdomstolen) eller bystämman består bevisföringen antingen i edsavläggelse, vittnesföring eller syneförrättning (synsforretning). Enligt överenskommelse mellan Lille Næstved och Lodby 1576 (DVV 1:197) om gemensam betesmark ska 4 män av varje lag avlägga sin helgens ed (helig ed) på att det inte finns fler kreatur på fäladsmarken än de har infört i förteckningen däröver. Enligt stadgan för Rønninge, Odense amt, 1601 § 53 (DVV 1:286) ska den som anklagas på stämman avvärja anklagelsen »själv tredje med vittnesbörd av 7 grannar på helig ed med uppsträckta fingrar«, och i Sønder Tranders, Aalborg amt, 1758 XIV § 1 (DVV II:81) ska den som riktar klagomål mot någon bevisa eller bestyrka med ed, om behov kräver det och han ombeds därom. Svär han falskt eller lögnaktigt ska han böta till grannar och herrskap. I flera stadgar ska antingen alla granderna eller -- om en sådan finns -- markmannen vid sin heliga ed bekänna att all skada som förvållats av kreatur har blivit anmäld till stämman, och ingen får dölja någon överträdelse vare sig av illvilja eller vänskap.[^8]

I Nibe 1776 § 24 (DVV II:69) ska markmannen själv betala markskadan om han inte uppger vilkas kreatur som har förvållat den, såvida han inte befriar sig genom att avlägga ed på att han inte visste vems kreatur det var. I detta sammanhang kan nämnas att den som har plöjt jord från sin rénbroder (angränsande granne) enligt Rostgaards stadga § 58 (DVV 1:74) med sin ed ska fria sig från misstanken om att fråplöjningen skedde uppsåtligen.

Det allmänna tillvägagångssättet var att man hörde parterna och frågade bymännen om de kunde upplysa något till sakens utredning. Stadgan för Brabrand, Aarhus amt, 1725 § 26 (DVV II:294) bestämmer dock att om det inte kan föras vittnen, ska den anklagade för sig och sina tjänstefolk avlägga ed och fria sig från anklagelsen, men eden ska avläggas på tinget. Normalt finns det alltid någon som kan ge upplysning om saken, och detta gäller naturligtvis alltid parterna. Därför bestäms det i Saksild bylag 1705 VI § 1 (DVV II:343) att när någon man anges ska han vara pliktig att säga vad han är brottslig till; tiger han, ådrar han sig böter till byn.

Helt galet blir det naturligtvis när den anklagade försöker undertrycka saken, såsom bymannen i Gjesing, Skads härad, som år 1637 stal videstocken (bötestocken) på vilken bymännens brott var upptecknade. Han blev åtalad på tinget av husbondens fullmäktig och erkände att han hade gjort det för att slippa betala böter. Resultatet blev att han gav sig i sin husbonds nåd, och härom utfärdades tingsvidne (tingsvidne, dvs. tingsbevis).[^9]

Men även de andra bymännen ska berätta om de överträdelser de har kännedom om, och det fastställs ofta straff för den som döljer något med någon.[^10] Värst är det naturligtvis när någon framför falsk anklagelse mot sin grande, och häremot innehåller talrika stadgar stränga bestämmelser.[^11] Resultatet av ett sådant handlande kan bli att den skyldige kommer att betala samma böter som var avsedda för den han falskeligen angav,[^12] och detta kan också bli resultatet av att dölja en överträdelse med sin granne.[^13] För att säkra sig mot falsk anklagelse bestämmer stadgan för Kvarmløse, Holbæk amt, 1624 § 20 (DVV 1:132) att ingen får resa klagomål mot sin grande utan att ha en eller två medklagande (selvanden eller selvtredie).

Särskilda regler om vittnesföring innehåller stadgarna naturligtvis inte i allmänhet. Förfarandet har förmodligen varit ganska formlöst bland bönderna, men i Lindved, Vejle amt, 1747 § 39 (DVV V:108) sägs det dock att barn under 15 år och »skalaktiga« (vanärade) inte får föras som vittnen, och i Vistoft, Randers amt, 1765 § 77 och § 85 (DVV II:262 ff.) har man en särskild regel om vikten av markmannens vittnesmål, i det att man fastställer att hans utsaga ska gälla lika med 2 andra vittnens. Inte heller den övriga processföringen kan vi förvänta oss att få belyst i stadgarna, men man har gärna velat att det skulle gå ordentligt till, och i Asfærg, Randers amt, 1685 § 3 (DVV II:213) bestäms det att klagomål ska avgöras av 6 utsedda män, som åldermannen ska ta till förhör på grandestämman så fullständigt som det sker på häradstinget för annan vitterlig skuld.

Om skada har förvållats på säd eller äng blir den ansvarige pliktig att betala skadestånd,[^14] och ersättningens storlek fastställs vid en syn som förrättas av särskilt utsedda män,[^15] men där 4-mannainstitutionen är känd är det som regel de 4 männen som synar skadan och fastställer ersättningen.[^16]

Reglerna om ransaking (ransagning, dvs. husrannsakan) efter stulna saker hör förmodligen till de allra äldsta processreglerna och har från de äldsta tiderna varit knutna till byalagets funktioner. Gutalagens § 37 bestämmer att om män kommer till någons gård och begär ransakan, då får ingen vägra dem det, men om gårdens ägare vill ha sina grannar närvarande, då ska man vänta på dem, om man inte vill göra mannen orätt. Vid ransakan ska de utse var sin man att gå in, och de ska gå in på gården löst omgjordade och utan kappa. Den sista regeln är uppenbarligen en av de klimatiska förhållandena präglad variant av en urgammal indoeuropeisk rättsregel, som i Rom hade fått uttryck i de 12 tavlornas lags bestämmelse om att den som ransaker efter stulna saker bara får ha sina länder betäckta. Sådana regler förhindrar ju att den ransakande utövar obefogat våld med hjälp av dolda vapen och skyddar alltså gårdens ägare, men det har också framförts en förmodan om att regelns ursprungliga syfte har varit att skydda den ransakande mot verkningarna av magi.[^17]

Regler om ransakan finns i samtliga danska landskapslagar. I den äldsta formen finns de i SKL 140--41 och 159, som har lagts till grund vid utformningen av EsjL III:19, medan JL II:96--97 bär en yngre och något bearbetad prägel. Enligt de äldsta reglerna bestäms det att om någon söker efter sitt gods och under sin sökning begär att få ransaka en annan mans gård, men denne nekar honom tillträde, då ska han tillkalla några grannar och låta dem höra att ransakan vägras, och därefter ska han bege sig till tinget med sina vittnen. Överbevisas gårdens ägare genom edsbevis om att han har vägrat att låta ransaka, ska han böta tremarksbötter, och det står den andre fritt hur mycket han vill anklaga honom för, det vill säga käranden för beviset för hur mycket det stulna belöper sig till (SKL 140). Är husbonden eller hans fælligsbryde (gemensam bryte, dvs. inspektor) hemma, ska han låta ransakan äga rum eller böta sina 3 mark (EsjL III:19). Är hustrun hemma, ska den som vill ransaka tillkalla några grannar och låta dem vara närvarande, och om han finner sitt gods ska granderna gå i borgen därför tills husbonden kommer hem (SKL 159), men vägras ransakan ska bonden böta 12 öre (EsjL III:19). Är varken husbonde eller hustru hemma och tjänstefolket vägrar att låta de sökande företa ransakan, ska husbonden böta 6 öre för tjänstefolket (EsjL III:19). Varken i SKL eller EsjL uttalas det direkt att ingen får vägra ransakan, bortsett från den speciella bestämmelsen i SKL 134, men en sådan regel förutsätts i de citerade bestämmelserna.

Enligt JL II:96 kan envar begära ransakan över hela byn, men inte i en enskild gård eller två, såvida inte säkerhet ställs för det fall att tjuvkosterna inte återfinns i de aktuella gårdarna. När det ranskas över hela byn ska ombudsmannen närvara om han är på plats, men är han inte på plats kan bönderna själva ransaka och börja var i byn de vill. Regeln upprepas i DL 6--17--15, som dock kräver att häradsfogden i alla fall ska närvara vid ransakan.

I stadgarna vimlar det av bestämmelser rörande ransakan, och oavsett inskränkningarna i JL och DL stöter man så gott som aldrig på vittnesbörd om att någon offentlig myndighet har närvarit vid ransakan. Varken SKL eller EsjL tillåter användning av våld för att genomföra ransakan, utan kräver att den motvillige åtalas till tinget och ger honom en sämre ställning i förhållande till anklagelsen för stöld. I JL och DL finns inga bestämmelser om böter för att motsätta sig ransakan, men det är tveksamt om våld är tillåtet. Dock tyder DL:s bestämmelse om att fogden alltid ska vara med på att ransakan kan genomdrivas med makt. Stadgarna innehåller ofta en uttrycklig bestämmelse om att om någon stänger sin dörr för ransakan, får åldermannen och bymännen bryta upp den med makt och ska inte därför lida straff för våld och skadegörelse.[^18] Det finns dock också stadgar som förbjuder användningen av våld,[^19] liksom det finns exempel på att den som vägrar ransakan ska betraktas som tjuv eller tjuvs medhjälpare.[^20]

I talrika stadgar fastställs straff för den som inte vill följa med när det ska ranskas,[^21] men även detta uppdrag ses ibland överlåtet på de 4 männen.[^22]

II. Verkningar av stadgebrott

Åläggande av böter var genom hela byalagets historia den viktigaste och vanligaste rättsverkan av stadgebrott. Böterna fastställdes ursprungligen i öl eller spannmål, men allt efter som myndigheterna inledde en aktiv bekämpning av gilleseden (gildeskikken) på landsbygden försvann ölböterna långsamt från stadgarna till förmån för penningböter.[^23]

Det fastställdes ofta tidsfrister för de ålagda böternas rättidiga betalning, och översittande av fristen kunde i enskilda fall innebära att den skyldige måste betala dubbla böter.[^24] När man i vissa stadgar erfar att husfolk och inderster (inhyseshjon) ska betala dubbla böter för brott mot stadgan,[^24a] måste orsaken härför vara att husmännen har en rad rättigheter i byn som annars bara ges i förhållande till jordinnehav, varför de av gårdmännen anses vara särskilt gynnade och bör ha ett särskilt ansvar. Därför är till exempel husmännens gråpengar (graapenge, dvs. inträdesavgift) ofta större än gårdmännens, se ovan s. 165 f.

Det förverkade ölet dracks av bymännen gemensamt vid de gillen som året runt hölls för att fira de olika märkeshändelserna i lantbruksdriftens årliga kretslopp eller som hölls som rena videgillen (bötesgillen). Det är mycket tveksamt om dessa gillen i någon väsentlig grad är lån från köpstadens värnegillen (værnegilder, dvs. skyddsgillen); tvärtom vet vi från studiet av alla primitiva bondebefolkningar att lantbruksarbetets olika stadier har firats med särskilda fester, och detta har otvivelaktigt också gällt i de äldsta danska byalagen, även om den särskilda gilleseden på åtskilliga ställen bär prägel av påverkan från värnegillena, och detta gäller naturligtvis särskilt de bystadgar som framträder som egentliga gillesskråer. De mångfaldiga reglerna om hållande av gillen och gillessed ska inte här behandlas; härom hänvisas till de många folkloristiska framställningarna.

Som nämnts ovan (s. 94) har ursprungligen bara gårdmännen haft tillträde till byns stämma och gille, men efterhand tillåts det på de flesta ställen att även husmän får tillträde till gillet, och vi kan erinra om att redan de äldsta gillesskråerna ger husmännen denna tillgång. Man måste dock anta att tjänstedrängarna normalt inte har haft tillgång till gillena, och detta understryks särskilt kraftigt i flera skånska stadgar.[^25] Vill man ha del av de våta varorna måste man också infinna sig vid gillet, men stadgan för Lyngby, Gærds hd. (nr. 38), 1632 §§ 18--20 bestämmer dock att den som inte vill komma till gillet ska ha lov att få 2 stobe (stop, mått) öl hem till sitt eget, om han vill hämta det, och sedan betala sin andel av ölet som om han hade varit närvarande. Men om han inte hämtar något öl ska han inte betala mer till gillet än de brødepengar (bötespengar) som ålagts honom. Men om någon som dömts till böter reser från byn och inte vill betala, därför att han säger att han inte är med om att dricka ölet, då ska det inte gälla, utan han måste betala vad som ålagts honom.

Från myndigheternas sida har man inte sett med glädje på dessa gillen, som steg i antal och antog en allt mer tygellös karaktär allt efter som den danska bondeståndet proletariserades. Otaliga är de dråp- och våldsmål som finns refererade i tingböckerna och som har sitt ursprung i dryckenskapen vid byns gillen. Med förordningen den 1 maj 1618 och reces 1643 2--27--2 ingriper lagstiftningsmakten mot detta oskick. Alla gillen som bönderna antingen håller själva, eller som deras tjänstefolk bekostar åt dem, ska vara avskaffade i landsbyn utom 3 gillen, som efter sedvanan får hållas om sommaren, och till vilka bymännen får använda den vide (böter) och straff som ska utges enligt byns stadga. Gillena får dock bara vara 1 dag, och om det blir några bötespengar över ska de användas till byns gärdsgårdar, hägnad eller annat liknande ändamål.

DL 3--13--32 är ännu strängare och förbjuder helt att byns böter används till gille och dryckenskap, utan de ska komma byns gärdsgårdar, hägnad, diken och andra goda ändamål till nytta. Det föreskrivs vidare att sådana böter ska överlämnas till en vederhäftig man i byn, som ska göra byn räkenskap för deras användning.

Stadgarna efter DL -- särskilt dem som utformats av herrskapet eller prästen -- vimlar då också av vackra föreskrifter om allt det nyttiga som ska köpas för böterna,[^26] men trots alla de stränga bestämmelserna förmår myndigheterna inte att få bukt med gilleseden, därom vittnar tingböckerna, men reglerna om gillessed och om ölböter försvinner dock efterhand från stadgarna.

Förutom böterna till byn innehåller stadgarna redan från 1500-talet bestämmelser om böter till herrskapet, men detta gällde förmodligen bara i mindre grad krongodset, där man dock på vissa ställen i Sönderjylland ser böter fastställda till kungen[^27] eller till häradsfogden.[^28] I vissa fall ska böterna helt eller delvis tillfalla markmannen eller åldermannen som lön för deras besvär.[^29] Om böterna betalas i pengar och det blir ett belopp över efter att gillet eller de nyttiga anordningarna har betalats, ska överskottet som regel fördelas mellan bymännen i förhållande till deras gårdars storlek. En byman i Rold åtalade år 1648 sina grannar för att de -- när viden skiftas eller fördricks -- bara ger honom som en halvgårdsman, fast han betalar till herrskapet och sätter gärdsgårdar som en helgårdsman. Granderna hävdar emellertid att han bara ska ha vad åldermannen och granderna beviljar honom. Häradsfogden dömer att han ska ha dubbelt så mycket som en halvgårdsman, då videboken inte har uppvisats så att det kan ses om en halvgårdsman får lika med en helgårdsman.[^30] I flera stadgar är det uttryckligen fastställt att videpengarna ska fördelas efter gårdarnas storlek.[^31]

Frågan om ansvar för tjänstefolks stadgebrott kommer att behandlas nedan (s. 406) i samband med frågan om husbondens skadeståndsansvar för tjänstefolk. Ansvaret för husståndets böter är förmodligen inte de enda fallen där stadgarna ålägger straffansvar utan subjektiv skuld; tvärtom måste man utgå från att det objektiva stadgebrottet långt ned i tiden har varit tillräckligt för att statuera bötesansvar. Man har sålunda i allmänhet antagit ett objektivt bötesansvar för brott mot markfreden förvållat av kreatur, men i de yngre stadgarna förekommer det dock att böterna nedsätts eller bortfaller när det rör sig om vaadesværk (vådaverk, dvs. olyckshändelse).[^32]

Under ätteståndens tid har uteslutning ur ätten otvivelaktigt varit det strängaste straffet man kände, och förmodligen har detta också varit fallet under byalagets första period. Gentemot jordägarna har man inte i historisk tid haft direkt möjlighet att utesluta stadgebrytare ur byalaget, men en rest av de urgamla reglerna spåras dock ännu här och var, men nu företrädesvis tillämpad på arrendatorerna. Begreppet ugrand (ovärd som grande), det vill säga olämplig för samliv med granderna i det gemensamma byalaget, är känt från den så kallade Erik Klippings birkerätt § 11 som en grov beskyllning, och i Norge döms arrendatorer från sina gårdar med den motiveringen att de inte är granhæve (grannevederhäftiga).[^33]

Vid den tid varifrån flertalet av stadgarna härstammar kan man naturligtvis bara få en byman bortvisad med hjälp av herrskapet, men vissa stadgar, som avgjort inte bär prägel av att ha tillkommit genom herrskapets medverkan, fastställer dock utan förbehåll i flera fall bortvisningsstraff för stadgebrott. Rønninge bymän får sålunda 1622 (DVV 1:293 f. n.) ett tingsvidne på att den som framför oriktig anklagelse mot en grande ska straffas på kroppen och därefter bortvisas från byn. Enligt stadgan för Hàslov och Viby, Villands hd. (nr. 36), 1574 § 7 straffas den som befinns med något stöld av gärdsgårdar eller annat med böter på 1 tunna öl och dessutom förvisas från byn, och den som döljer honom straffas lika. Kanske gäller de nämnda bestämmelserna dock bara tjänstefolk, i det att flera stadgar känner bortvisning som straff för tjänstefolk som bryter mot stadgan.[^34]

I Brabrand, Aarhus amt, 1725 § 40 (DVV II:297) bestäms att den som visar sig halsstarrig och motvillig och inte vill visa laget lydnad eller behandla sina grannar rätt, ska av samtliga de övriga bymännen anklagas inför övrigheten, att han må straffas tillbörligt, och de ska göra sin flit för att få en annan daneman i hans ställe, som vill leva fridfullt och göra vad som är rätt och billigt. Denna bestämmelse ger ju en mycket god bild av det tillvägagångssätt som är sannolikt när byalaget vill bli av med en besvärlig grande, och vidare åtgärder kan det förmodligen inte heller ha varit fråga om när stadgan för Stoense, Svendborg amt, 1707 § 21 (DVV III:250) fastställer bortvisning som straff för olovlig skogsavverkning, även när det gäller en gårdman. Mer förståeligt är det att samma straff fastställs i stadgan för Kippinge, Maribo amt, odaterad § 9 (DVV 1:258), som bär tydlig prägel av att ha författats av herrskapet eller dess fullmäktig.

När flera av gillesskråerna fastställer straff av uteslutning från gillet, kan det förmodligen i senare tid bara vara fråga om en uteslutning från det sällskapliga umgänget, men inte bortvisning från byn, och den uteslutne måste fortsatt hålla stadgan även om han inte åtnjuter förmånen av dess bestämmelser. Stadgan för Rude, Aarhus amt, 1743 § 47 (DVV II:370), som är den enda jyska stadgan som bär avgjord prägel av påverkan från köpstadsgillena, bestämmer att om någon blir avskild från sitt lag med sekshøring (sex mäns dom), då ska han inte ha andel i videkorn och pengar förrän han rättar sig mot sin nästa. Bortsett från uteslutning från gillet är den nämnda rättsverkan säkerligen också det yttersta som detta straff kan medföra.

I övrigt kan det i stadgarna vara fastställt olika straff av mera kuriös karaktär, men en närmare redogörelse för dessa måste överlåtas åt den folkloristiska forskningen. Kroppsstraff har säkerligen inte varit vanligt, bortsett från stadgarna för köpstädernas markjordar, men i det ovan nämnda tingsvidnet 1622 har Rønninge bymän fastställt straff på kroppen, och detsamma gäller enligt stadgan för Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 39 (DVV II:23) för den som påträffas om natten på olagliga platser och som inte kan betala sina böter. Den sistnämnda stadgan, som i övrigt fastställer att böter ska indrivas genom pantning, tänker i det nämnda fallet kanske särskilt på utanbysmän som påträffas under skördetiden i vångarna. Vanartiga ungar har man naturligtvis straffat med en omgång prygel utan att behöva en så formell regel som stadgan för Finja och Øresholm, V. Göinge hd. (nr. 10) 1727, enligt vilken okonfirmerade barn som låter grindar stå öppna eller i övrigt bryter markfreden ska straffas med ris efter sin ålder och sakens beskaffenhet i närvaro av två goda och opartiska män.

Om husbonden inblandas i stridigheter kan saken sluta med att den skyldige kom i husbondens minde (nåd), det vill säga han måste ordna saken genom att komma till rätta med husbonden.[^35] Även offentliga tingsmål mot arrendatorbönderna kunde avslutas med att bonden skulle vara i sin husbonds nåd.[^36]

Förutom böterna till byn blir stadgebrytaren som regel pliktig att ersätta eventuell skada som uppstår till följd av hans förseelse. De viktigaste ersättningsreglerna avser ansvar för kreaturen, och dessa regler har behandlats ovan (s. 228 f.). Skadeståndsansvaret har säkerligen lika lite som bötesansvaret ursprungligen varit subjektivt betingat, men yngre stadgar kan dock innehålla bestämmelser om nedsättning av ersättningsansvaret när skadan har skett »av vanvara«.[^37]

Om byalagets förtroendemän visar försummelse i de uppdrag som ålagts dem, kan man även göra skadeståndskrav gällande gentemot dem, om deras försummelse har vållat någon man skada. Sålunda bestäms det i stadgan för Alleløse, Odense amt, ca. 1500 (DVV V:57), att den som tillsägs av faldsmanden (fållvakten) att jaga bort boskap från vången men som försummar att göra detta, ska böta den skada som därigenom uppstår. Se vidare om åldermannnens och andra förtroendemäns skadeståndsansvar ovan (s. 114 ff.).

Det är förmodligen också en allmän regel att den som tar in främmande kreatur på byns betesmark själv blir ansvarig för den skada som dessa djur förvållar, sålunda § 49 i stadgan för Østrup, Odense amt, 1598 (DVV 1:305). På samma sätt bestäms det för Højby mark i Aarhus amt, 1640 § 3 (DVV IV:307) att den som hyr ut jord är ansvarig för den skada som hyrestagarens kreatur förvållar.

Å andra sidan finns det också fall där hela byn måste betala skadan. Sålunda erinras om att hela byalaget enligt vissa stadgar ska betala den skada som förvållas på de yttersta åkrarna i vången när den ansvarige inte kan finnas, se ovan (s. 127). Enligt stadgan för Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 19 (DVV II:18) ska alla bymän vara lika delaktiga i att betala skada på upptagna kreatur, såvida det inte kan bevisas att den som har tagit dem i hus har handlat oförsvarligt med dem, och i Voer, Randers amt, 1707 § 15 (DVV III:390) ska alla granderna betala den skada som förvållas av byns tjur. Samma stadga innehåller dessutom i § 16 en regel enligt vilken alla bymännen ska betala den skada som förvållas av kreatur »som ej är klagat på«, men om det är klagat på dem betalar ägaren. Slutligen innehåller § 17 en bestämmelse om att skabbiga hästar får dödas om de avsiktligt förs till byn, men om det sker av våda ska bymännen betala ägaren ersättning. Mest sysselsätter stadgarna sig med bymannens ansvar för sin husstånd och sitt tjänstefolk, och då det i detta hänseende inte är möjligt att skilja ut bötesansvar och skadeståndsansvar till särskild behandling, kommer dessa två frågor, som ovan nämnts, att behandlas under ett på denna plats.

Det framgår av landskapslagarna att herren hade ansvaret för sin träls gärningar, oavsett deras art, jfr. SKL 125, EsjL II:32 och JL I:32, men en liknande regel är inte känd beträffande det fria tjänstefolket, se t.ex. JL II:102. När tjänstefolk överträder stadgans föreskrifter för lantbruksdriften har det nog från de äldsta tiderna varit en regel att bonden fick vara ansvarig för böter och skadegæld (skadeersättning). Detta gäller i varje fall markskada som förorsakas av försummelse vid boskapens passning, sålunda JL III:48, jfr. SKL 168, enligt vilken bonden dock bara ska böta om förseelsen skedde med hans vetskap, men under alla omständigheter betala skadeersättningen. Motsatt bestäms det i JL III:68 att bonden inte är ansvarig, varken till böter eller skadeersättning, för den eldsvåda hans tjänstefolk förorsakar genom att -- utan hans vetskap och vilja -- sätta eld på ljung eller torv. Sker det däremot på bondens befallning måste han också vara ansvarig. Då det nu kan vara fullt försvarligt att bränna ljung eller liknande, måste man väl förstå bestämmelsen så att bonden under alla omständigheter är ansvarig om själva handlingen är beordrad av honom, vare sig den utförs på försvarligt eller oförsvarligt sätt.

I stadgarna har huvudregeln förmodligen varit den att bonden häftade, i varje fall subsidiärt, för böter och skadeersättning som husstånd och tjänstefolk ådrog sig. Å andra sidan har man säkerligen inte haft någon klar avgränsning av ansvaret, och i två stadgar från tiden före DL ser vi två olika rättsprinciper brytas. I stadgan för Vejle markjord, 1610 § 1 (DVV III:410) sägs det uttryckligen att husbonden inte kan fria sig med att »tjänstefolk inte får vålla sin herre skada i gård och gods«, utan ska vara ansvarig för tjänarens olovliga skogsavverkning. Den rättssats som här avvisas är inte känd från samtidens lagstiftning, och jag har inte heller funnit den upptagen i någon äldre ordspråkssamling. Att en sådan rättsregel har existerat är emellertid sannolikt, och formuleringen i Vejle stadga 1610 har då också en viss likhet med regeln i DL 3--19--1, enligt vilken tjänstefolk inte med sina förseelser får vålla sin husbonde skada, utan de bör själva lida för vad de har förbrutit.

Den motsatta rättsgrundsatsen är upptagen i stadgan for Thoreby, Maribo amt, 1674 § 14 (DVV 1:251), enligt vilken husbonden är ansvarig för vad hans svenner, barn och bud har förbrutit mot stadgan, ty bonde er bos værge (bonden är husets värnare). Denna grundsats är upptagen i Peder Syvs juridiska ordspråk (nr. 1409) men finns så vitt man vet inte hos Peder Laale. Bägge de motstridande grundsatserna härstammar alltså från tiden före DL, och de är säkerligen bägge ganska gamla, men hur ska man förklara oöverensstämmelsen? Så vitt jag kan se måste de två grundsatserna ha existerat sida vid sida i varje fall under en lång period, men de täcker förmodligen olika fallgrupper. Redan JL:s speciella bestämmelser antyder en åtskillnad som den vilken senare upptages i DL 3--19--1 och 2, och jag antar att bonden även före DL har häftat för förseelser som tjänaren begick under utövandet av ett uppdrag som bonden hade ålagt honom, men inte för andra förseelser. Jag har inte kunnat uppspåra någon källa till de nämnda bestämmelserna i DL.

En allmän regel om att bonden är ansvarig för de stadgebrott som hans tjänstefolk gör sig skyldiga till, finns upptagen i åtskilliga stadgar efter DL.[^38]

I vissa stadgar före DL bestäms det att husbondens ansvar bara är subsidiärt, sålunda Beldringe, Odense amt, 1654 § 8 (DVV 1:321) och Lynge, Sorø amt, 1670 (DVV 1:170), medan vissa stadgar, sålunda Lumby, Odense amt, 1592 § 8 (DVV 1:334) och Rønne-Neksø, 1655 § 10 (DVV 1:204), principiellt ålägger bonden ansvar men ger honom rätt att söka sin regress hos tjänaren genom att hålla inne beloppet av dennes lön. En sådan regressrätt är fastställd i många stadgar i tiden efter DL.[^39]

I tiden omedelbart efter DL synes man ha tolkat bestämmelsen i 3--19--2 om »vad som däri försummas« mycket snävt, i det att en själländsk landstingsdom 1696 under hänvisning till 3--19--1 frikänner en bonde från att betala den skada som förvållats därigenom att hans folk utan hans befallning hade tjudrat två kor på grannens mark.[^40]

III. Tvångsverkställighet

1. Innam

Innam (innam, dvs. upptagning av inträngande kreatur) är otvivelaktigt den äldsta formen av tvångsverkställighet vi överhuvudtaget känner till. »Även om gärdesgårdars värn tjänar till att hålla de djur borta som söker bete, är det dock inte överallt tillräckligt om man inte rätt omsorgsfullt drar försorg om att vakta djuren, och för att envar ska sträva efter att vakta sina djur med omsorg så att de inte ska göra skada på säd som ska tjäna till människors uppehälle, har det av hänsyn till det allmänna fastställts genom en orubblig lag att envar har rätt att uppta främmande djur som han finner i sin säd och ostraffat hålla dem kvar tills han genom dem får gottgörelse för sin förlust.« Så refererar Anders Sunesen (AS 107) regeln om innam, och samtliga danska landskapslagar innehåller närmare bestämmelser om hur innam ska äga rum och vilka rättsverkningar ett sådant upptagande får.

Landskapslagarna känner bara innam av kreatur som anträffas i någons åker eller äng, det vill säga i hans inhägnade vång, men senare upptas även kreatur som återfinns på gemensamma betesmarker utöver det antal som enligt överenskommelse eller taxering får beta på stället. Där två byars utmarker eller fäladsvångar ligger mot varandra kan man i äldre tid inte uppta kreatur som från sin hemby driver över till grannbyns betesmark, såvida det inte finns hägnad mellan markerna, jfr. den ovan (s. 149) omnämnda själländska landstingsdomen 1431.

Landskapslagarna uppställer som villkor för innam bara att det aktuella kreaturet återfinns på upptagarens grund i den inhägnade vången, samt att kreaturets ägare inte är till städes och har djuret i sin besittning, jfr. EsjL II:75: Kommer en mans kreatur in i vången, och den som äger säden kommer till städes innan kreaturens ägare kommer dit, då kan han med rätta uppta det. Och har grundens ägare först fått tag i djuren, får kreaturens ägare inte ta tillbaka dem, även om han kommer till städes innan upptagaren har kommit i hus med djuren. Härom innehåller samtliga landskapslagar utförliga regler, som fastställer allt strängare straff för våldsamt återtåg av djuren allt efter som de kommer närmare upptagarens gård, jfr. SKL 167, EsjL II:75, JL III:50. Värst är det naturligtvis om kreaturens ägare tar sina djur från upptagaren efter att denne har fört hem dem till sin gård. I sådant fall fastställer JL straff för hærværk (skadegörelse) med 40 marks böter, medan SKL och EsjL nöjer sig med en rånsböter på 3 mark. Ingen av lagarna antyder att den byman som med våld har tagit sitt kreatur från en upptagare skulle ha plikt att utlämna det igen.[^41] Även de svenska landskapslagarna fastställer tremarksbötter för den som utan att betala lösen tar sina kreatur från en grande som har upptagit dem i sin åker eller äng, ÖgL BB XVII § 1, UppL BB VII § 7.

Så snart ett husdjur är upptaget bär den som upptar det risken för att det kommer till skada eller dör. Denna grundsats synes förutsatt i såväl danska som svenska landskapslagar, jfr. Gutalag XXVI § 1, ÖgL BB XVII och UppL BB VII. Han ska alltså passa ordentligt på djuren och får inte döda dem. I ÖgL BB VII finns detaljerade regler om hur djuren ska behandlas. Man ska rida häst eller sto på ordentligt sätt och inte skada eller spränga dem. En oxe eller en ko ska man driva hem och inte illa hantera eller döda den, och från skiftesskogen ska man driva kreatur hem och inte illa hantera dem, oavsett sort. Om han slår djuret kraftigare än han avsett och det dör därav, måste han bevisa med 10 mäns ed att han ville driva det hem och inte döda det, men likväl ska han erlägga laga gäld (jfr. BB XXVIII). Brister eden för honom ska han betala levande djur för dött, lika gott som det döda var, efter två skonesméns ed.

Första dagen en man har upptagit en annan mans husdjur ska han enligt SKL 170 sända två män till ägaren och be honom lösa ut djuret. Vill han efter flera uppmaningar inte lösa ut det, ska han bege sig till tinget med vittnen på att han har riktat de nödvändiga uppmaningarna till ägaren och att denne inte vill lösa ut sina djur, och vad som därefter sker med husdjuren måste ägaren själv bära risken för. En motsvarande regel finns i de ovan nämnda svenska lagbestämmelserna, men inte i EsjL och JL.

I samtliga danska landskapslagar förutsätts det emellertid att ägaren till det upptagna kreaturet kan få det utlämnat mot att ställa pant för böter och skadeersättning. Enligt JL III:56 fastställs pantets storlek i de allmänna reglerna om markfreden som ägarna beslutar om när de fredar sina vångar, medan SKL bara i ett enstaka fall uttalar sig om pantets storlek (SKL 168), och EsjL bara sätter pantets storlek i förhållande till skadens omfång. Kommer kreaturens ägare till städes kan han enligt EsjL II:75 få sitt kreatur utlämnat mot att betala skadan och avlägga ed på att det inte har gjorts mer skada än han har betalat för. Men säger den som har upptagit kreaturet att det gjorts skada för mer än 2 öre, då ska den andre ge honom pant för så mycket som han säger att det gjorts skada för. Men säger den som äger kreaturet att han kräver för mycket pant av honom, då ska de bägge tillkalla grannar, och för det värde som de genom sitt vittnesbörd fastställer skadan till ska han ställa pant och företa utlösningen, så att han kan svärja därpå. Är skadan större än 2 öre, ska han betala det han vill och avlägga tredje mans ed på att hela skadan är gottgjord, ända tills den är så stor som 6 öre. Enligt samma schema fortsätter lagbestämmelsen tills man når upp till en skada på 2 mark silver.

När kreaturens ägare har ställt pant måste han också inlösa sitt pant inom en viss frist. Enligt SKL 183 ska den som har upptagit kreaturet, när det visar sig att kreaturens ägare inte vill inlösa sitt pant, bege sig till tinget, och tingsmännen ska då fastställa en lagdag inom vilken pantet ska vara inlöst. Överskrides fristen är pantet förbrutet. EsjL har ingen bestämmelse om fristen för pantets inlösning, men JL III:56 bestämmer att det ska vara förbrutet om det inte inlöses innan Allhelgonamäss. Om å andra sidan den som har upptagit kreaturet inte vill utlämna pantet när ägaren erbjuder inlösning, ska denne bege sig till tinget med sina vittnen, och innehavaren av pantet ska då ådömas tremarksbötter, SKL 181, EsjL II.

Bestämmelserna i JL III:50 och 56 upptas i respektive DL 6--14--19 och 3--13--33.

Jämförs rättsläget under landskapslagarna med de senare stadgarna, framgår det att den väsentliga skillnaden är det förhållandet att innam nu i allmänhet inte längre är något som enbart rör den som lider skada av de inträngande kreaturen, utan hela byalaget. Medan landskapslagarna bara tillåter den skadelidande att uppta de kreatur som återfinns på hans åker eller äng, kan -- enligt stadgarna -- envar byman uppta kreatur som olovligen betar i de fredade vångarna, och det är ofta hans plikt att göra detta -- en plikt vars försummelse kan medföra böter till byn. Förutom den allmänna plikten att tillse att markfreden iakttas, finns det ofta i byn en särskild förtroendeman med uppgiften att uppta kreatur ur vången. Beteckningen för denne förtroendeman är i det egentliga Danmark som regel markmannen eller vångvakten, men i Skåne kallas han ligefram innammeren (upptagaren).[^42]

Som en konsekvens av den nämnda utvecklingen var det inte heller längre den som upptog kreatur som skulle ta dem i hus, utan även detta blir hela byns sak. De allra flesta byar har haft en särskild innamsfold (upptagningsfålla) dit de upptagna kreaturen skulle föras, och varifrån de först fick släppas när ägaren hade betalat sina böter till byn och sin ersättning till de skadelidande. Då upptagningen av kreatur sker i hela byns intresse bestämmer stadgan för Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 19 (DVV II:18) att om upptaget kreatur kommer till skada ska alla granderna betala ersättningen, såvida det inte kan bevisas att den som har haft det i hus har umgåtts olovligt med det. Bestämmelsen i samma stadga § 6, enligt vilken den som inte i tid inlöser sina upptagna husdjur får ta skada för hemgäld om de kommer till skada, måste förmodligen innebära att inte ens olovligt umgänge med djuren kan ge rätt till skadeståndskrav från ägarens sida när han har försummat att inlösa sina djur i rätt tid.

Det har uppstått otaliga mål för att ägaren till ett upptaget kreatur egenmäktigt har avlägsnat detta från byns fålla,[^43] fast talrika stadgar fastställer stora böter för sådan självtäkt.[^44]

Varje byman har plikt att tillverka och iståndssätta sin del av fållan,[^45] som ska vara försvarligt stängd med lås. Ansvaret för fållan har åldermannen på de platser där det inte finns en särskild foldefoged eller foldegemmer (fållvaktare; se under dessa uppslagsord i sakregistret till DVV III ff.), och den som har ansvaret ska också göra byn räkenskap för de inkomna pengarna. Med hänsyn till räkenskapen får ingen driva något kreatur i byns fålla utan att ge besked härom till fållvaktaren.[^46]

Varken landskapslagarna eller stadgarna ger den som har upptagit kreaturen någon egentlig panträtt över dessa, utan bara en kvarhållanderätt som kan göras gällande tills ägaren betalar böter och skadeersättning eller ställer betryggande pantsäkerhet.[^47] Stadgan för Asfærg, Randers amt, 1685 § 32 (DVV II:222) förbjuder markvakten att kräva inlösningspengar av andra än utanbysmän, i det att de inombysgrannar ska skrivas upp för sina pengar till nästa bystämma. Om man inte vet vem som äger kreaturen tjänar det ju inte mycket till att bara låta dem stå kvar i byns fålla, och flera stadgar ålägger uttryckligen åldermannen eller fållvaktaren att lysa ut sådana kreatur i de närmaste byarna och socknarna eller på tinget.[^48] I sådant fall måste kreaturen säkerligen behandlas som vanligt driftefæ (drivfä, dvs. herrelösa djur).

Det finns inte i stadgarna vittnesbörd om att man i allmänhet har upprätthållit landskapslagarnas krav på att innam inte fick äga rum när ägaren till djuren var närvarande och att man inte fick ta dem ifrån honom med våld. Tvärtom tyder stadgarna närmast på att man i allmänhet har haft rätt att använda våld mot den ägare som ville förhindra att djuren sattes i fållan och som inte på stället ville betala böter och ersättning.[^49] Medan DL, som nämnts, upprepar reglerna i JL, ges det senare genom förordningen den 14 april 1694 mer utförliga regler om innam. Motiveringen till förordningens utfärdande är enligt dess inledning att det efterhand hade blivit sed att ta orimligt höga inlösningspengar, i det att dessa vid upprepade upptagningar av kreaturet kunde komma helt upp i ett belopp motsvarande djurets värde. Förordningen fastställer därför bestämda taxor, men undantar dock uttryckligen de fall där parterna i enlighet med DL 3--13--33 har kommit överens om andra taxor. Det fastslås att skadan ska ersättas utöver betalning av inlösningspengarna, och att kreaturens ägare ska avlägga ed på att djuren inte med hans vilja och vetskap kom in i vången. Men bevisas det att han har brutit ned hägnaden för att ge kreaturen tillgång till vången, ska han betala sina våldsböter.

Det framgår av den föregående framställningen att det inte var tillåtet att döda kreatur som kom in i vången, utan att de bara fick upptas och efter upptagningen behandlas försvarligt. Landskapslagarna innehåller olika regler om det fall att ägaren av den åker eller äng i vilken ett främmande kreatur gör skada har dödat de skadegörande kreaturen. Enligt SKL 175 ska den som i ett sådant fall dödar kreaturet ersätta ägaren dess värde, men han är inte pliktig att utbetala ersättningen förrän djurets ägare har betalat den markskada som djuret har förvållat. Förutom ersättning för dödandet ska han dock också erlägga böter vars storlek beror på djurets värde. Den skånska birkerätten § 61 innehåller i stort sett samma regel, men fastställer att den som dödade djuret ska tillkalla sina grannar och låta dem utjämna markskadan med förlusten av djuret, och när det har jämnats är det väl gjort. Vill djurets ägare inte gå med på en sådan uppgörelse, får den som dödade djuret lägga fram så mycket pengar som kreaturet var värt och söka den andre för markskadan. Bestämmelsen ger alltså markens ägare en något sämre ställning med avseende på ersättningsbetalningen än SKL, men nämner å andra sidan överhuvudtaget inte erläggande av några böter. Bestämmelsen i SKL 175 är återgiven i EsjL III:41.

JL III:52 är strängare mot dråpsmannen än SKL. Om en mans kreatur går in på en annan mans åker och ägaren till säden eller herden kommer till städes och vill uppta kreaturet men inte kan göra det, och kreaturet är under uppsikt av en herde och det är yster och springer mot ris eller gärdsstavar och blir skadat därav eller dör, ska den som drev det, om han erkänner att ha gjort det, ta det döda djuret till sig och ge ett annat lika gott i stället utan böter, eftersom det hade herde, och den som ägde kreaturet ska ersätta säden. Men dödar han kreaturet antingen med udd eller egg, ska han ersätta det och dessutom böta 3 mark. Men erkänner han dråpet och kallar det vådadråp, ska han ersätta skadan och avlägga 12 mäns ed på att det skedde av våda och inte med vilja. Men var det kreatur som inte var under uppsikt, ska han inte böta därför. Regeln i JL III:52 upptas i DL 6--20--4 till 5.

SKL 175 och 206 likställer innam av svin med annan innam, men med tiden synes upptagning av dessa djur ha intagit en särställning, som förmodligen beror på deras skadliga verkningar för skogen. Enligt stadgarna får oringade svin inte finnas någonstans i bymarken efter att vårsädesvången är besådd eller tidigare, och vidare är det fast sedvana att alla svin som går på ollon ska vara försedda med ägarens brännmärke, så att man alltid kan kontrollera att det inte går fler svin i skogen än avtalat. Bägge dessa regler genomtvingas genom innam av de aktuella oringade eller omärkta svinen, men rättsverkningarna av upptagningen blir efterhand mer långtgående än enligt de allmänna reglerna.

I detta hänseende synes sedvänja ha gått före domstolspraxis och lagstiftning, vilket bland annat framgår av en rettertingsdom 1622.[^50] En fogde hade i kungens skog upptagit 12 svin som var omärkta och låtit dem slaktas. Landstingsrätten förklarar att eftersom det är bevisat att de 12 svinen inte var brännmärkta och att de var upptagna på ollon och på kgl. majestäts skogsandel och förda kungen till räkenskap, måste svinen vara förverkade, och fogden har inte gjort något olagligt. Rettertinget förklarar emellertid att eftersom fogden har upptagit svinen och låtit dem slaktas innan det gått dom i saken, bör landsdomarens dom vara maktlös. Då häradsdomen var utan slut, måste det säkerligen innebära att saken återförvisas till ny behandling.

Rettertinget förutsätter alltså att svinen kan förverkas genom dom, men att de i varje fall inte är förverkade innan en sådan dom har avkunnats. DL 5--10--22 innehåller en strängare regel beträffande omärkta svin som upptas i ollonskog, i det att de upptagna svinen förverkas till skogens ägare om de inte inlöses inom 3 dagar efter att svinets ägare har fått meddelande om att de är upptagna. En liknande regel införs i skogsförordningarna beträffande oringade svin. Enligt förordningen den 13 september 1687 § 6 är svin som 3:e gången upptas som oringade förverkade till grundens ägare, och förordningen den 21 januari 1710 tillfogar att upptagna svin under alla omständigheter förverkas till grundens ägare om de har framlyses på tinget och inte inlösts inom 14 dagar. Enligt förordningen den 21 januari 1733 § 9 ska svinen dock förverkas till det närmaste sjukhuset eller fattighuset.

Om upptagning av svin och kreatur på fälad och utmark se § 9 in fine i förordningen 1733 samt ovan (s. 176 f.).

Bystadgarna efter DL är ännu strängare än den ovan refererade lagstiftningen. Vissa stadgar bestämmer att svin som återfinns i sädesvångarna och som lider skada under försök till upptagning inte ska ersättas,[^51] medan andra ligefram fastställer att svin som påträffas i vången får dödas.[^52]

Beträffande fjäderfä har man säkerligen i allmänhet varit ännu strängare. I kungligt reskript den 13 april 1613 refereras det visserligen att några gäss har blivit upptagna i marken och satts i pant för öl enligt stadgan, men vissa stadgar innehåller en uttrycklig bestämmelse om att fjäderfä som påträffas i sädesvången får dödas skadeslätt.[^53]

2. Pantning

Den äldsta regeln, som finns i de flesta stadgar, innebär att pantning ska företas av samtliga bymän, men i många stadgar formuleras regeln dock så att bymännen bara ska följa åldermannen, och man måste i dessa fall utgå från att själva pantningen företas av denne,[^54] och i Budaröd, Albo hd. (nr. 8A), 1739 § 18 är det uttryckligen fastställt att bara åldermannen får panta, men alla bymännen ska vara följaktiga. I de byar där åldermannen enligt stadgan kan panta granderna måste man nog också utgå från att han har haft bymännen eller i varje fall några bymän med sig. Det är i detta hänseende typiskt att till exempel stadgan för Drigstrup, Odense amt, 1698 § 68, som ger åldermannen rätt att panta, senare i samma bestämmelse ålägger straff för den som stänger sin dörr för åldermannen och hans medföljare eller ger dem skällsord. Det har otvivelaktigt inte varit tillåtet för åldermannen att panta i hemlighet.

I Sönderjylland är det, som omtalats (s. 53), vanligt att pantningen företas av två särskilt utsedda pantemænd (pantemän), som ofta helt ersätter åldermannen, och i de riksdanska stadgarna finns det då och då bestämmelser om att markmannen kan panta, liksom det vid sidan av åldermannen kan finnas särskilda videmænd (bötesinsamlare).[^55] Även på detta område spelar de 4 männen en roll, i det att de ofta tillsammans med åldermannen eller ensamma har befogenhet att utpanta böterna.[^56] Vanligare är det dock att åldermannen utser några enstaka bymän att ledsaga honom under pantningsförrättningen.[^57] Om en byman som enligt stadgan har plikt att följa med vid pantning försummar sin plikt och stannar hemma, straffas han naturligtvis med böter till byalaget, och vissa enstaka stadgar fastställer böterna till samma belopp som den som ursprungligen skulle pantas hade dömts till.[^58] Fullt så sträng är man inte i Lumby, Odense amt, 1592 § 21 (DVV 1:344), där å andra sidan bara de som har varit med och pantat får delta i utdrickningen av videölet.

Från de nordskånska häraderna är stadgematerialet så rikligt att en statistisk översikt kan ge viss upplysning. I Ö. Göinge hd. innehåller 18 av de kända stadgarna bestämmelser om vem som ska panta, och härav fastställer 11 att åldermannen ska panta med samtliga bymän. 1 stadga nämner inte åldermandens särskilda deltagande utan samtliga bymän, 4 stadgar ålägger åldermannen ensam att panta, och 2 fastställer att han ska panta tillsammans med 1 byman, och för den enas vidkommande är den ene följeslagaren innammeren.

I Villands hd. innehåller 17 av de kända stadgarna upplysning om vem som pantar, och här synes de 4 männen spela en större roll, i det att 10 stadgar ålägger dem att panta i förening med åldermannen, medan bara 1 stadga uttryckligen säger att åldermannen ska panta tillsammans med alla bymännen. Enligt 2 stadgar pantar åldermannen ensam, enligt 1 stadga tillsammans med några enstaka bymän vars antal inte närmare bestämts, och enligt 3 stadgar med 2 bymän, varvid en av dessa stadgar uttryckligen fastställer att de 2 bymännen ska utses av åldermannen själv.

I V. Göinge hd. innehåller 28 av de kända stadgarna upplysning om vem som pantar, och här är det åter åldermannen och samtliga bymän som i de flesta stadgarna, nämligen 14, har denna uppgift, medan bara 1 stadga ger åldermannen ensam denna befogenhet, 6 innehåller bestämmelser om att 2 bymän ska följa honom, och 2 att han ska vara ledsagad av en enstaka byman som enligt den ena stadgan ska vara innammeren. I 3 stadgar ska åldermannen panta tillsammans med ett obestämt antal bymän, och enligt 2 stadgar finns det i de aktuella byarna 2 särskilt utsedda pantemän.

I Gærds hd. ska åldermannen och samtliga bymän panta enligt 9 stadgar, åldermannen ensam enligt 1 och tillsammans med 2 bymän enligt 3 stadgar. I en by ska pantningen företas av innammeren och i 2 byar av 2 särskilt utsedda pantemän.

Om själva tillvägagångssättet vid pantningen innehåller stadgarna bara sällan närmare bestämmelser. Man bör dock för det första lägga märke till att ett stort antal stadgar inte skiljer mellan ådömande av böter och företagande av pantning, vilket otvivelaktigt beror på att bönderna bara i de färresta fallen hade reda pengar, varför erläggande av pant måste bli det sedvanliga tillvägagångssättet och i och för sig inte uttryck för något motstånd från den dömdes sida mot att göra sin skyldighet. Stadgan för Balsby, Villands hd. (nr. 35), 1670 § 8 bestämmer då också att envar är pliktig att lämna ifrån sig pant genast när han sätts i fall (ådöms böter), och i Borkov, Vejle amt, 1723 § 13 (DVV II:458) ska bymännen varje söndag utpanta den vide som förverkats den närmast förflutna veckan. Andra stadgar ger dock den dömde en frist att betala de ådömda böterna i pengar eller de naturalier som fastställts i stadgan; sålunda ska det i Brønderslev, Hjørring amt, 1682 § 32 (DVV II:31) först pantas när den skyldige inte har betalat sina böter innan en frist på 14 dagar har löpt ut efter att han satts i fall, och i Sdr. Tranders, Aalborg amt, 1758, XVII § 1 (DVV II:82) är fristen 3 veckor. I de stadgar som utgår ifrån att man först skrider till pantning när andra betalningsvägar är uteslutna, fastställs det ofta särskilt straff för den som låter det komma därhän att pantning måste företas, och detta tilläggsstraff kan bestå i att det pantas för böternas dubbla värde.[^59] Slutligen kan nämnas stadgan för Lumby, Odense amt, 1592 § 11 (DVV 1:338), enligt vilken åldermannen, när han ska panta, först ska ge till känna för den skyldige varför han vill panta, och därefter ge mannen tillfälle att frivilligt rätta för sig innan man skrider till verkställigheten.

Enligt recesserna och DL kan bymännen inte åtalas för våld eller skadegörelse om de på grund av en grandes ovilja att låta sig pantas är nödsakade att genomföra pantningen med makt. En sådan motvillighet medför straff till byn, förutom att den motvillige måste lida skada för hjemgæld (hemgäld, dvs. att ta skadan själv). Vi känner en mängd stadgar som fastställer straff för att motsätta sig pantning eller för att möta ålderman eller bymän med skällsord. Även denna förbrytelse medför i vissa stadgar att den skyldige blir pliktig att betala dubbla böter,[^60] medan andra fastställer ett bestämt tilläggsböte och i många fall understryker att den motvillige får ta eventuell skada för hemgäld.[^60a] Ett par norrjyska stadgar fastställer att den som gör motstånd mot en laglig pantning ska böta för brott mot gårdsfreden, som om pantemännen vore i sin egen gård och inte i våldsmännens.[^61] Man får en ganska underhållande bild av en pantningsscen genom att läsa stadgan för Lyngby, Gærds hd. (nr. 58), 1632 § 20, som fastställer särskilt straff för det fall att bondens hustru brukar skällsord mot de bymän som vill panta.

Som ovan nämnts innehåller stadgarna inte någon skarp åtskillnad mellan ådömande av böterna och tvångsverkställigheten genom pantning, och vi måste därför i allmänhet utgå från att där stadgan inte bestämmer annorlunda, kan pantning ske så snart böterna har ålagts och den skyldige inte genast erlägger det ådömda. Grunden för pantningen är alltså densamma som grunden för böterna, och det kan pantas för alla böter. Mer tveksamt är om byalaget i allmänhet har pantat för skadeersättning till den enskilde skadelidande. Det är bara sällan som stadgarna direkt uttalar sig om frågan, och där detta är fallet sker det ofta på ett sådant sätt att man närmast måste utgå från att det inte har pantats för ersättningsbeloppet.[^61a] Flera yngre stadgar innehåller dock uttryckligen bestämmelser om att det kan pantas för skadeersättning,[^62] och kanske kan vissa äldre stadgar tolkas på samma sätt. Sålunda heter det i Bjerne, Svendborg amt, 1593 § 24 (DVV III:490) att den som tjudrar sina djur olovligen ska böta till byn och betala skadan efter 4 mäns uttalande. Vill han inte rätta för sig, tar alla män hans pant. Om pantet ska tas till täckande av skadelidandes krav är dock inte helt säkert. I stadgan för V. Brønderslev, Hjørring amt, 1682 § 43 (DVV II:32), som i övrigt innehåller de sedvanliga bestämmelserna om utpantning av böter, fastställs att skadan ska värderas av 4 män, och grandefogdarna har plikt att göra den skadelidande tillfredsställd ur deras bo som äger det kreatur som har förvållat skadan. Denna konstlade formulering tyder inte på att pantning för skadeersättning i allmänhet har varit tillämpad. Däremot visar det stora flertalet stadgar att ersättningsfrågan har behandlats av byalagets myndigheter, och om skadevållaren inte har velat utge den ersättning som ålagts honom, har han i varje fall blivit pantad för olydnad mot byn, och däri hade man ju ett visst tvångsmedel. Där stadgan innehåller bestämmelser om att mål rörande vitterlig skuld ska behandlas i byn, har byalagets avgörande på samma sätt genomdrivits med böter för olydnad. Man kan dock inte bortse från att utpantning av ersättning till en skadelidande förmodligen har förekommit i större utsträckning än vad som framgår av stadgarna.

I övrigt erinras om att det kan pantas för herdens lön, se ovan (s. 173), och i viss utsträckning för tiondegivelser, se ovan (s. 368).

Vid den tid varifrån vi har upplysning om byns pantning var det naturligtvis bara bondens lösöre som kunde vara föremål för pantningen, men det kan inte heller antas att den fasta egendomen någonsin tidigare har satts i pant för bötesansvar till byn. I de många tingsmål om pantning som jag har haft tillfälle att granska har det inte heller i något fall varit fråga om att ta pant i skörden eller andra lantbruksprodukter, utan man pantar alltid inventarier eller redskap. Som föremål för pantningen kan exempelvis nämnas sängkläder, kläde, kodyne (kodynt, dvs. kudde), kokkittlar, knivar, yxor, liar, seldon och arbetsvagnar.[^63]

Som ovan omtalats (s. 32) känner man på landskapslagarnas tid i allmänhet bara pant som viljebestämt pant och inte som led i en tvångsverkställighet. Nam-institutet (namtagning, dvs. exekutivt beslag) ger ingen möjlighet till fullgörelse, och væth-sättningen (pantsättning) sker bara frivilligt. Som nämnts på samma ställe intar væth-sättningen till utlösning av det upptagna kreaturet en övergångsform från den frivilliga till den tvungna pantsättningen, och i EsjL II:72 ges granderna tillgång att i ett enskilt fall ta væth, det vill säga panta den skyldige.

Den gamla uppfattningen av pantningen är med en fantastisk livskraft bevarad inom byalagen, där man i allmänhet inte kommer längre än den uppfattning som ligger till grund för væth-sättningsinstitutet, enligt vilken det fråntagna godset efter en frists utgång förverkas till panthavaren som dennes egendom. I stadgarna spårar man emellertid en ännu äldre uppfattning, i det att det tycks som om pantningen i åtskilliga fall bara har betraktats som ett tvångsmedel och inte i allmänhet som en väg till fullgörelse. Jag antar att det är en sådan uppfattning som är orsaken till att så många av de äldre stadgarna inte fastställer någon frist inom vilken pantet ska lösas; till exempel sägs det i Allesø, Odense amt, ca. 1500 § 15 (DVV V:38) att åldermannen ska lägga ut pantet mot skulden tills det åter löses, och i Lumby, Odense amt, 1592 § 10 (DVV 1:337) att om någon inte vill betala viden, får bymännen ta ett pant som är så gott som 1 tunna öl och dricka det, och sedan kan ägaren lösa pantet om han vill. De ovan (s. 381) utförligt refererade skånska pantningsmålen bär också prägel av att byalaget ingalunda var inställt på att överta pantet, utan att man betraktade pantningen som ett enbart tvångsmedel. Något säkert vittnesbörd om antagandets riktighet har jag dock inte framlagt.

Säkert är det däremot att bymännen ursprungligen har uppfattat pantningen som en handling som företas av den skyldige själv utan någon procedur från byalagets sida, alltså i likhet med landskapslagarnas væth-läggning till utlösning av upptagna kreatur. Härom vittnar de bestämmelser enligt vilka den skyldige har plikt att lägga pant, medan det inte talas om att bymännen tar pant.[^64] En förmodligen enastående bestämmelse härom finns i stadgan för Rendislov, Halland, 1684 § 2, enligt vilken samtliga bymän, innan vide ska gås, är pliktiga att lämna ifrån sig ett pant till 1 marks värde i en redbar mans hus, och försummar han detta ska han böta till byn, även om han inte blir skyldig till viden. Här har man alltså helt undvikit den våldsamma pantningen genom att helt enkelt på förhand kräva säkerhetställande av alla bymännen.

Medan væth-institutet efterhand utvecklas till en egentlig pantsättning med försäljning eller värdering av pantet och en efterföljande avräkning med gäldenären,[^65] och nam-institutet avlöses av införsel och utmätning, som medför en rätt för borgenären av samma innehåll som panträtten, kommer stadgarnas pantning i allmänhet inte längre än væth-stadiet. Flertalet av stadgarna från både 1500- och 1600-talet innehåller bestämmelser om att gods som frånpantats en stadgebrytare förverkas till byalaget om det inte inlöses inom en viss frist.[^66] Trots utvecklingen av panträtten i övrigt upptas JL III:56 om att pant som ställs för upptaget kreatur och som inte löses inom Allhelgonadag oförändrat i DL 3--13--33, och denna bestämmelse -- som alltså bara handlar om pant till inlösning av innam -- uppfattas tydligen som ett allmänt stöd för att bevara de gamla bestämmelserna om att allt pant förverkas om det inte inlöses inom en viss frist, i det att talrika stadgar upptar DL:s bestämmelse och ger den allmän giltighet, liksom enstaka stadgar till och med uttryckligen åberopar den aktuella lagbestämmelsen som stöd för en regel enligt vilken pant i allmänhet förverkas när det inte inlöses.[^67]

Många stadgar bestämmer att den som inte inom den fastställda fristen har utlöst sitt pant ska betala en extra böter till byn, och dessa böter är i vissa fall satta till det dubbla av de ursprungliga.[^68] Då det ju kan vara lite obekvämt att få avsättning för pantet, bestämmer vissa stadgar att åldermannen ska behålla det och betala till byn vad det är värderat till.[^69]

Före DL är det sällsynt att stöta på stadgar som innehåller regler om att pantet efter en frists utgång ska säljas och skillnaden mellan försäljningssumman och böterna återbetalas till stadgebrytaren. En sådan regel finns dock i Snesere, Sorø amt, 1649 II § 6 (DVV 1:176), enligt vilken åldermannen efter år och dags förlopp ska bringa pantet till bystämman och låta det värderas, varefter skillnaden mellan värderingssumman och böterna ska överlämnas till stadgebrytaren, som förlorar sitt gods. Däremot innehåller många senare stadgar sådana regler,[^70] medan de flesta även under denna period fasthåller den gamla regeln om pantets förverkande.[^71]

Tolvte Kapitel. Bylagets Rettergang

I. Tvistemaal

Det vil fremgaa af foregaaende kapitel, at det i almindelighed har været en bymands pligt at henvende sig til bylaget med enhver klage mod en grande, forinden han henvendte sig til herskabet eller paa tinge. Hvor en oldermand findes, har denne pligt til at tage sig af sagen og søge den ordnet i overensstemmelse med vedtægten.

Formelle procesregler kan man naturligvis ikke vente at finde i vedtægterne, men der kendes dog adskillige regler vedrørende fremgangsmaaden i tilfælde af tvister mellem bymændene. Bystævnets vigtigste virksomhed udøves i vangenes fredningstid, hvor der regelmæssigt holdes stævne til fastlæggelse af bøder for brud paa markfreden. I mange byer har hver mand en »talje«, d. v. s. en stok, hvorpaa oldermanden kan indskrive de bøder, der paalægges stokkens ejermand. Hvor der findes en markmand eller innammer, skal denne fredningstiden igennem angive paa stævnet, hvis kreaturer, der har gjort skade i kornet, eller hvis hegn, der har været ulovlige, og i stævnets nærværelse skal oldermanden paalægge dem bøder efter vedtægten.[^1] I andre tilfælde skriver markmanden paa taljestokken, naar overtrædelsen konstateres, men de dømte kan indanke deres bøder for stævnet eller oldermanden.[^2]

Den oprindelige regel har utvivlsomt været, at kun selve bystævnet kunde dømme bymændene imellem, og denne regel er endnu opretholdt i mange vedtægter fra 1600- og 1700-tallet, hvor det bestemmes, at oldermanden, naar nogen føler sig forurettet, skal sammenkalde alle granderne, der skal træffe afgørelse i sagen. Især synes bystævnet mange steder i Skaane at have bevaret sin oprindelige fulde myndighed.[^3] Baade i Skaane og i det egentlige Danmark er det imidlertid fra 1600-tallet og fremefter meget almindeligt, at vedtægterne henviser tvistemaal til afgørelse af et særligt udvalg, hyppigt de foran side 97 omtalte 4 mænd. Disse 4 mænd kan være fast beskikkede for et aar ad gangen lige som oldermanden,[^4] men de udmeldes dog oftest for den enkelte sag.[^5] Som regel skal de 4 mænd paadømme sagen, forinden den anklagede skrives paa taljen eller pantes, og dette er særligt fremhævet i nogle vedtægter,[^6] men de ses ogsaa anvendt som en ankeinstitution i de tilfælde, hvor oldermand eller markmand skriver taljen eller endog foretager pantning, forinden sagen er behandlet paa stævnet.[^7]

Naar sagen behandles regelret for granderetten eller bystævne, bestaar bevisførelsen enten i edsaflæggelse, vidneførsel eller synsforretning. Ifølge overenskomst mellem Lille Næstved og Lodby 1576 (DVV 1:197) om fællesgræsning, skal 4 mænd af hvert lag aflægge deres helgens ed paa, at der ikke findes flere kreaturer paa fælledmarken, end de har indført i optegnelsen derover. Efter vedtægten for Rønninge, Odense amt, 1601 § 53 (DVV 1:286) skal den, der sigtes paa stævne, afværge sigtelsen »sielf tredig med vindisbyrd af 7 naboer paa helgens ed med opracte fingre«, og i Sønder Tranders, Aalborg amt, 1758 XIV § 1 (DVV II:81) skal den, der retter klage mod nogen, bevise eller stadfæste med ed, om behov gøres, og han derom bedes. Sværger han mén eller løgn, skal han bøde til grander og herskab. I flere vedtægter skal enten alle granderne eller — hvis en saadan findes — markmanden ved sin helgens ed bekende, at al skade, der er forvoldt af kreaturer, er blevet anmeldt til stævnet, og ingen maa dølge nogen overtrædelse hverken for vild- eller venskab.[^8]

I Nibe 1776 § 24 (DVV II:69) skal markmanden selv betale markskaden, hvis han ikke oplyser, hvis kreaturer der har forvoldt den, medmindre han befrier sig ved at aflægge ed paa, at han ikke vidste, hvis kreatur det var. I denne forbindelse kan nævnes, at den, der har pløjet jord fra sin rénbroder efter Rostgaards vedtægt § 58 (DVV 1:74) med sin ed skal fri sig for mistanken om, at frapløjningen skete forsætligt.

Den almindelige fremgangsmaade var, at man hørte parterne og spurgte bymændene, om de kunde oplyse noget til sagens opklaring. Vedtægten for Brabrand, Aarhus amt, 1725 § 26 (DVV II:294) bestemmer dog, at dersom der ikke kan føres vidner, skal den anklagede for sig og sine folk fralægge sig sigtelsen ved sin ed, men eden skal aflægges paa tinge. Normalt vil der altid være nogen, som kan give oplysning om sagen, og dette gælder naturligvis altid parterne. Derfor bestemmes det i Saksild bylov 1705 VI § 1 (DVV II:343), at naar nogen mand angives, skal han være pligtig at sige, hvad han er brødelig; tier han, ifalder han bøder til byen.

Helt galt bliver det naturligvis, naar den anklagede forsøger at undertrykke sagen, saaledes som bymanden i Gjesing, Skads hd., der i 1637 stjal videstokken, hvorpaa bymændenes brøde var optegnet. Han blev tiltalt paa tinge af husbondens fuldmægtig, og tilstod at han havde gjort det for at blive fri for at betale bøder. Resultatet blev, at han gav sig i sin husbonds minde, og herom udstedtes tingsvidne.[^9]

Men ogsaa de andre bymænd skal berette om de overtrædelser, de har kendskab til, og der fastsættes ofte straffe for den, som dølger med nogen.[^10] Værst er det naturligvis, naar nogen fører falsk anklage mod sin grande, og herimod indeholder talrige vedtægter strenge bestemmelser.[^11] Resultatet af en saadan fremfærd kan blive, at den skyldige kommer til at betale den samme bøde, som var tiltænkt den, som han falskelig angav,[^12] og dette kan ogsaa blive resultatet af at dølge en overtrædelse med sin nabo.[^13] For at sikre sig imod falsk anklage bestemmer vedtægten for Kvarmløse, Holbæk amt, 1624 § 20 (DVV 1:132), at ingen maa rejse klage mod sin grande uden selvanden eller selvtredie.

Særlige regler om vidneførslen indeholder vedtægterne naturligvis ikke i almindelighed. Proceduren har formentlig været ganske formløs mellem bønderne, men i Lindved, Vejle amt, 1747 § 39 (DVV V:108) siges det dog, at børn under 15 aar og »skalkagtige« ikke maa føres som vidner, og i Vistoft, Randers amt, 1765 § 77 og § 85 (DVV II:262 ff.) har man en særlig regel om vægten af markmandens vidneforklaring, idet man fastsætter, at hans forklaring skal gælde lige med 2 andre vidner. Heller ikke den øvrige procesførelse kan vi vente at faa belyst i vedtægterne, men man har jo gerne villet have, at det skulde gaa ordentligt til, og i Asfærg, Randers amt, 1685 § 3 (DVV II:213) bestemmes det, at klager skal deles af 6 udmeldte mænd, som oldermanden skal tage til høring paa grandestævnet saa fuldkomment, som det sker paa herredstinget for anden vitterlig gæld.

Dersom der er forvoldt skade paa korn eller eng, bliver den ansvarlige pligtig at betale skadeserstatning,[^14] og erstatningens størrelse fastsættes ved et syn, der afholdtes af særligt udmeldte mænd,[^15] men hvor 4-mands-institutionen kendes, er det som regel de 4 mænd, der syner skaden og fastsætter erstatningen.[^16]

Reglerne om ransagning efter stjaalne koster hører formentlig til de allerældste procesregler og har fra de ældste tider været knyttet til bylagets funktioner. Gutalovens § 37 bestemmer, at hvis mænd kommer til nogens gaard og fordrer ransagning, da maa ingen vægre dem det, men hvis gaardens ejer vil have sine grander til stede, da skal man vente paa dem, hvis man ikke vil gøre manden uret. Ved ransagningen skal de udmelde hver sin mand til at gaa ind, og de skal gaa ind i gaarden løst omgjordet og uden kappe. Den sidste regel er aabenbart en af de klimatiske forhold præget variant af en ældgammel indoeuropæisk retsregel, som i Rom havde faaet udtryk i de 12 tavlers lovs bestemmelse om, at den, der ransager efter stjaalne koster, kun maa have sine lænder dækket. Saadanne regler forhindrer jo, at den ransagende øver uberettiget vold ved hjælp af skjulte vaaben og beskytter altsaa gaardens ejer, men der er ogsaa fremsat formodning om, at reglens oprindelige formaal har været at beskytte den ransagende imod virkningerne af magi.[^17]

Regler om ransagning findes i samtlige danske landskabslove. I den ældste form findes de i SKL 140–41 og 159, som er lagt til grund ved konciperingen af EsjL III:19, medens JL II:96–97 bærer et yngre og noget bearbejdet præg. Efter de ældste regler bestemmes det, at dersom nogen søger efter sit gods og under sin søgen forlanger at komme til at ransage en anden mands gaard, men denne nægter ham adgang, da skal han tilkalde nogle grander og lade dem høre paa, at der nægtes ransagning, og derefter skal han drage til tinge med sine vidner. Overbevises gaardens ejer gennem edsbevis om, at han har nægtet at lade ransage, da skal han bøde tremarksbøder, og det staar den anden frit for, hvor meget han vil anklage ham for, d. v. s. sagsøgeren fører beviset for, hvor meget det stjaalne beløber sig til (SKL 140). Er husbonden eller hans fælligsbryde hjemme, skal han lade ransagningen finde sted eller bøde sine 3 mark (EsjL III:19). Er hustruen hjemme, da skal den, der vil ransage, tilkalde nogle grander og lade dem være til stede, og hvis han finder sit gods, skal granderne gaa i borgen derfor, til husbonden kommer hjem (SKL 159), men nægtes der ransagning, skal bonden bøde 12 øre (EsjL III:19). Er hverken husbond eller hustruen hjemme, og tjenestefolkene nægter at lade de søgende foretage ransagning, skal husbonden bøde 6 øre for tjenestefolkene (EsjL III:19). Hverken i SKL eller EsjL udtales det direkte, at ingen maa nægte ransagning, bortset fra den specielle bestemmelse i SKL 134, men en saadan regel er forudsat i de citerede bestemmelser.

Ifølge JL II:96 kan enhver forlange ransagning over hele byen, men ikke i en enkelt gaard eller to, medmindre der stilles sikkerhed for det tilfælde, at tyvekosterne ikke findes i de pgl. gaarde. Naar der ransages over hele byen, skal ombudsmanden overvære det, hvis han er til stede, men er han ikke til stede, kan bønderne selv ransage og begynde, hvor i byen de vil. Reglen gentages i DL 6–17–15, der dog kræver, at herredsfogden i alle tilfælde skal overvære ransagningen.

I vedtægterne vrimler det med bestemmelser vedr. ransagning, og uanset indskrænkningerne i JL og DL, støder man saa godt som aldrig paa vidnesbyrd om, at nogen offentlig myndighed har overværet ransagningen. Hverken SKL eller EsjL tillader anvendelse af vold til gennemførelse af ransagningen, men kræver den modvillige tiltalt til tinge og giver ham en ringere stilling i forhold til anklagen for tyveri. I JL og DL findes ingen bestemmelser om bøder for at modsætte sig ransagning, men det er tvivlsomt, om vold er tilladt. Dog tyder DL's bestemmelse om, at fogden altid skal være med, paa, at ransagningen kan gennemtvinges med magt. Vedtægterne indeholder ofte en udtrykkelig bestemmelse om, at dersom nogen lukker sin dør for ransagningen, maa oldermanden og bymændene bryde den op med magt og skal ikke derfor lide straf for vold og hærværk.[^18] Der findes dog ogsaa vedtægter, som forbyder anvendelsen af vold,[^19] ligesom der findes eksempel paa, at den, der nægter ransagning, skal betragtes som tyv eller tyvs medvider.[^20]

I talrige vedtægter fastsættes der straf for den, der ikke vil gaa med, naar der skal ransages,[^21] men ogsaa dette hverv ses af og til overdraget de 4 mænd.[^22]

II. Virkninger af vedtægtsbrud

Paalæggelse af bøder var gennem hele bylagets historie den vigtigste og almindeligste retsvirkning af vedtægtsbrud. Bøderne blev oprindelig fastsat i øl eller korn, men efterhaanden som myndighederne paabegyndte en aktiv bekæmpelse af gildeskikken paa landet, forsvandt ølbøderne langsomt fra vedtægterne til fordel for pengebøder.[^23]

Der fastsattes ofte frister for de paalagte bøders rettidige betaling, og oversiddelse af fristen kunde i enkelte tilfælde betyde, at den skyldige maatte betale dobbelt bøde.[^24] Naar man i enkelte vedtægter erfarer, at husmænd og inderster skal betale dobbelt bøde for brud paa vedtægten,[^24a] maa aarsagen hertil være, at husmændene har en række rettigheder i byen, som ellers kun gives i forhold til jordbesiddelse, hvorfor de af gaardmændene anses for særligt begunstigede, der maa have et særligt ansvar. Derfor er f. eks. husmændenes graapenge ofte større end gaardmændenes, se foran side 165 f.

Det forbrudte øl blev drukket af bymændene i fællesskab ved de gilder, der aaret rundt afholdtes til at fejre de forskellige skelsættende begivenheder i landbrugsbedriftens aarlige kredsløb eller som afholdtes som rene og skære videgilder. Det er meget tvivlsomt, om disse gilder i nogen væsentlig grad er laan fra købstadens værnegilder; tværtimod ved vi fra studiet af alle primitive bondebefolkninger, at landbrugsarbejdets forskellige stadier er blevet fejret ved særlige fester, og dette har utvivlsomt ogsaa været gældende i de ældste danske bylag, selv om den særlige gildeskik adskillige steder har præg af paavirkning fra værnegilderme, og dette gælder naturligvis især de landsbyvedtægter, der fremtræder som egentlige gildeskraaer. De mangfoldige regler om afholdelse af gilder og gildeskik skal ikke her behandles, herom maa henvises til de mange folkloristiske fremstillinger.

Som nævnt foran side 94 har oprindelig kun gaardmændene haft adgang til byens stævne og gilde, men efterhaanden tillades det de fleste steder, at ogsaa husmænd faar adgang til gildet, og vi kan minde om, at allerede de ældste gildeskraaer giver husmændene denne adgang. Man maa dog antage, at tjenestekarlene normalt ikke har haft adgang til gilderne, og dette er især kraftigt understreget i flere skaanske vedtægter.[^25] Vil man have del i de vaade varer, maa man ogsaa møde til gildet, men vedtægten for Lyngby, Gærds hd. (nr. 38), 1632 §§ 18–20 bestemmer dog, at den, som ikke vil komme til gildet, skal have lov til at faa 2 stobe øl hjem til sit eget, om han vil hente det, og siden betale sin andel af øllet, som om han havde været til stede. Men hvis han ikke henter noget øl, skal han ikke betale mere til gildet end de brødepenge, der er paalagt ham. Men hvis nogen, som er idømt bøde, rejser fra byen og ikke vil betale, fordi han siger, at han ikke er med til at drikke øllet, da skal det ikke gælde, men han maa betale, hvad der er paalagt ham.

Fra myndighedernes side har man ikke set med glæde paa disse gilder, der steg i antal og antog en stadig mere løssluppen karakter, eftersom den danske bondestand blev proletariseret. Utallige er de drabs- og voldssager som findes refererede i tingbøgerne, og som har deres udspring i drukkenskaben paa byens gilder. Med frdn. 1. 5. 1618 og reces 1643 2–27–2 skrider lovgivningsmagten ind overfor dette uvæsen. Alle gilder, som bønderne enten afholder selv, eller som deres tjenestefolk bekoster for dem, skal være afskaffede i landsbyen paa nær 3 gilder, som efter sædvanen maa holdes om sommeren, og hvortil bymændene maa anvende den vide og straf, som skal gives efter byens vedtægt. Gilderne maa dog kun vare 1 dag, og bliver der nogle bødepenge tilovers, skal de anvendes til byens gærder, hegn eller andet lignende formaal.

DL 3–13–32 er endnu strengere og forbyder helt, at byens bøder anvendes til gilde og drik, men de skal komme byens gærder, hegn, grøfter og andre gode formaal til nytte. Det paabydes endvidere, at saadanne bøder skal overgives en vederhæftig mand i byen, som skal gøre byen regnskab for deres anvendelse.

Vedtægterne efter DL — især dem, der er konciperet af herskabet eller præsten — vrimler da ogsaa med smukke forskrifter om alt det nyttige, der skal købes for bøderne,[^26] men trods alle de strenge bestemmelser, formaar myndighederne ikke at faa bugt med gildeskikken, derom vidner tingbøgerne, men reglerne om gildeskik og om ølbøder forsvinder dog efterhaanden fra vedtægterne.

Foruden bøderne til byen har vedtægterne allerede fra 1500-tallet bestemmelser om bøder til herskabet, men dette gjaldt formentlig kun i mindre grad krongodset, hvor man dog nogle steder i Sønderjylland ser bøder fastsat til kongen[^27] eller til herredsfogden.[^28] I nogle tilfælde skal bøderne helt eller delvis tilfalde markmanden eller oldermanden som løn for deres ulejlighed.[^29] Saafremt bøderne betales i penge, og der bliver et beløb tilovers, efter at gildet eller de nyttige indretninger er betalt, skal overskudet som regel fordeles mellem bymændene i forhold til deres gaardes størrelse. En bymand i Rold tiltalte i 1648 sine grander, fordi de — naar viden skiftes eller fordrikkes — kun giver ham som en halvgaardsmand, skønt han yder til herskab og lukker gærder som en helgaardsmand. Granderne hævder imidlertid, at han kun skal have, hvad oldermanden og granderne bevilger ham. Herredsfogden dømmer, at han skal have dobbelt saa meget som en halvgaardsmand, da videbogen ikke er fremlagt, saa at det kan ses, om en halvgaardsmand faar lige med en helgaardsmand.[^30] I flere vedtægter er det udtrykkeligt fastsat, at videpengene skal fordeles efter gaardenes størrelse.[^31]

Spørgsmaalet om ansvar for tjenestefolks vedtægtsbrud vil blive behandlet nedenfor side 406 i forbindelse med spørgsmaalet om husbondens erstatningsansvar for tjenestefolk. Ansvaret for husstandens bøder er formentlig ikke de eneste tilfælde, hvor vedtægterne paalægger strafansvar uden subjektiv skyld; tværtimod maa man gaa ud fra, at det objektive vedtægtsbrud langt ned i tiden har været tilstrækkeligt til at statuere bødeansvar. Man har saaledes i almindelighed antaget et objektivt bødeansvar for brud paa markfreden forvoldt af kreaturer, men i de yngre vedtægter forekommer det dog, at bøden nedsættes eller bortfalder, naar der er tale om vaadesværk.[^32]

I ættestatens tid har udstødelse af ætten utvivlsomt været den strengeste straf, som kendtes, og formentlig har dette ogsaa været tilfældet i bylagets første periode. Overfor jordejerne har man ikke i historisk tid haft direkte mulighed for at udstøde vedtægtsbrydere af bylaget, men en rest af de ældgamle regler spores dog endnu hist og her, men nu fortrinsvis anvendt overfor fæsterne. Begrebet »ugrand«, d. v. s. uegnet til samliv med granderne i det fælles bylag, kendes fra den saakaldte Erik Klippings birkeret § 11 som en grov beskyldning, og i Norge dømmes fæstere fra deres gaarde med den begrundelse, at de ikke er »granhæve«.[^33]

Paa den tid, hvorfra flertallet af vedtægterne stammer, kan man naturligvis kun faa en bymand bortvist ved herskabets hjælp, men nogle vedtægter, der afgjort ikke bærer præg af at være blevet til ved herskabets medvirken, fastsætter dog uden forbehold i flere tilfælde bortvisningsstraf for vedtægtsbrud. Rønninge bymand faar saaledes i 1622 (DVV 1:293 f. n.) et tingsvidne paa, at den, der fremsætter urigtig sigtelse mod en grande, skal straffes paa kroppen og derefter bortvises fra byen. Efter vedtægten for Hàslov og Viby, Villands hd. (nr. 36), 1574 § 7 straffes den, der befindes med noget tyveri af gærder eller andet, med en bøde paa 1 td. øl og desuden forvises af byen, og den, der dølger med ham, er lige saa god. Maaske gælder de nævnte bestemmelser dog kun tjenestefolk, idet flere vedtægter kender bortvisning som straf for tjenestefolk, der bryder vedtægten.[^34]

I Brabrand, Aarhus amt, 1725 § 40 (DVV II:297) bestemmes, at den, der viser sig halstarrig og modvillig og ikke vil bevise laget lydighed eller pleje sine naboer ret, skal af samtlige de øvrige bymænd anklages for øvrigheden, at han maa straffes tilbørligt, og de skal gøre deres flid for at faa en anden dannemand i hans sted, som vil leve fredeligt og gøre, hvad der er ret og billigt. Denne bestemmelse giver jo et meget godt billede af den fremgangsmaade, som er sandsynlig, naar bylaget vil af med en besværlig grande, og videre foranstaltninger kan der formentlig heller ikke være tænkt paa, naar vedtægten for Stoense, Svendborg amt, 1707 § 21 (DVV III:250) fastsætter bortvisning som straf for ulovlig skovhugst, ogsaa naar det gælder en gaardmand. Mere forstaaeligt er det, at samme straf fastsættes i vedtægten for Kippinge, Maribo amt, udat. § 9 (DVV 1:258), der bærer tydeligt præg af at være forfattet af herskabet eller dets fuldmægtig.

Naar flere af gildeskraaerne fastsætter straf af udelukkelse fra gildet, kan der formentlig i senere tid kun være tale om en udelukkelse fra den selskabelige omgang, men ikke bortvisning fra byen, og den udelukkede maa fortsat holde vedtægten, selv om han ikke nyder godt af dens bestemmelser. Vedtægten for Rude, Aarhus amt, 1743 § 47 (DVV II:370), der er den eneste jyske vedtægt, som bærer afgjort præg af paavirkning fra købstadsgilderne, bestemmer, at hvis nogen bliver delt fra sit lag med sekshøring, da skal han ikke have andel i videkorn og penge, før han retter sig imod sin næste. Bortset fra udelukkelse fra gildet er den nævnte retsvirkning sikkert ogsaa det yderste, denne straf kan medføre.

Iøvrigt kan der i vedtægterne være fastsat forskellige straffe af mere kuriøs karakter, men en nærmere redegørelse for disse maa overlades den folkloristiske forskning. Legemsstraf har sikkert ikke været almindelig, bortset fra vedtægterne for købstædernes markjorder, men i det forannævnte tingsvidne 1622 har Rønninge bymænd fastsat straf paa kroppen, og det samme gælder efter vedtægten for Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 39 (DVV II:23) for den, der findes om natten paa ulovlige steder, og som ikke kan betale sin bøde. Den sidstnævnte vedtægt, der iøvrigt fastsætter, at bøder skal inddrives ved pantning, tænker i det nævnte tilfælde maaske især paa udenbys folk, der findes i høstens tid i vangene. Uhorne unger har man naturligvis straffet med en dragt prygl og har ikke derfor behøvet en saa formel regel, som vedtægten for Finja og Øresholm, V. Göinge hd. (nr. 10) 1727, hvorefter ukonfirmerede børn, der lader led staa aabne eller iøvrigt bryder markfreden, skal straffes med ris efter deres alder og sagens beskaffenhed i to gode og uvildige mænds nærværelse.

Saafremt husbonden indblandes i stridigheder, kan sagen ende med, at den skyldige kom i husbondens »minde«, d. v. s. han maa ordne sagen ved at komme til rette med husbonden.[^35] Ogsaa offentlige tingssager mod fæstebønderne kunde afsluttes med, at bonden skulde være i sin husbonds minde.[^36]

Foruden bøden til byen bliver vedtægtsbryderen som regel pligtig at erstatte eventuel skade, der opstaar som følge af hans forseelse. De vigtigste erstatningsregler angaar ansvar for kreaturerne, og disse regler er behandlet foran side 228 f. Erstatningsansvaret har sikkert lige saa lidt som bødeansvaret oprindelig været subjektivt betinget, men yngre vedtægter kan dog indeholde bestemmelser om nedsættelse af erstatningsansvaret, naar skaden er sket »af vanvare«.[^37]

Hvis bylagets tillidsmænd udviser forsømmelse i de hverv, der er paalagt dem, vil man ogsaa kunne gøre erstatningskrav gældende overfor dem, saafremt deres forsømmelse har voldt nogen mand skade. Saaledes bestemmes det i vedtægten for Alleløse, Odense amt, ca. 1500 (DVV V:57), at den, der bliver tilsagt af faldsmanden at jage kvæg bort fra vangen, men som forsømmer at gøre dette, skal bøde den skade, som derved opstaar. Se endvidere om oldermandens og andre tillidsmænds erstatningsansvar foran side 114 ff.

Det er formentlig ogsaa en almindelig regel, at den, der indtager fremmede kreaturer paa byens græsgang, selv bliver ansvarlig for den skade, som disse dyr forvolder, saaledes § 49 i vedtægten for Østrup, Odense amt, 1598 (DVV 1:305). Paa samme maade bestemmes det for Højby mark i Aarhus amt, 1640 § 3 (DVV IV:307), at den, der bortlejer jord, er ansvarlig for den skade, som lejerens kreaturer forvolder.

Paa den anden side findes der ogsaa tilfælde, hvor hele byen maa betale skaden. Saaledes erindres om, at hele bylaget ifølge nogle vedtægter skal betale den skade, der forvoldes paa de yderste agre i vangen, naar den ansvarlige ikke kan findes, se foran side 127. Ifølge vedtægten for Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 19 (DVV II:18) skal alle bymænd være lige delagtige i at betale skade paa indtagne kreaturer, medmindre det kan bevises, at den, der har taget dem i hus, har handlet uforsvarligt med dem, og i Voer, Randers amt, 1707 § 15 (DVV III:390) skal alle granderne betale den skade, der forvoldes af byens tyr. Samme vedtægt indeholder desuden i § 16 en regel, hvorefter alle bymændene skal betale den skade, der forvoldes af fæ, »som ej er klaget paa«, men hvis der er klaget paa dem, betaler ejeren. Endelig indeholder § 17 en bestemmelse om, at skabede heste maa dræbes, hvis de forsætligt føres til byen, men hvis det sker af vaade, skal bymændene betale ejeren erstatning. Mest beskæftiger vedtægterne sig med bymandens ansvar for sin husstand og tjenestefolk, og da det i saa henseende ikke er muligt at udskille bødeansvar og erstatningsansvar til særskilt behandling, vil disse to spørgsmaal, som foran nævnt, blive behandlet under et paa dette sted.

Det fremgaar af landskabslovene, at herren havde ansvaret for sin træls gerninger, af hvad art disse end var, jfr. SKL 125, EsjL II:32 og JL I:32, men en lignende regel kendes ikke, for saa vidt angaar det frie tyende, se f. eks. JL II:102. Naar tjenestefolk overtræder vedtægtens forskrifter for landbrugsdriften, har det nok fra de ældste tider været en regel, at bonden maatte være ansvarlig for bøde og skadegæld. Dette gælder i hvert fald markskade som foraarsages af forsømmelighed ved kreaturernes pasning, saaledes JL III:48, jfr. SKL 168, hvorefter bonden dog kun skal bøde, hvis forseelsen skete med hans vidende, men under alle omstændigheder betale skadegælden. Modsat bestemmes det i JL III:68, at bonden ikke er ansvarlig, hverken til bøde eller skadegæld for den ildsvaade hans tyende foraarsager ved — uden hans vidende og vilje — at sætte ild paa lyng eller tørv. Sker det derimod efter bondens befaling, maa han ogsaa være ansvarlig. Da det nu kan være fuldt forsvarligt at afbrænde lyng el. l., maa man vel forstaa bestemmelsen saaledes, at bonden under alle omstændigheder er ansvarlig, dersom selve handlingen er beordret af ham, hvad enten den udføres paa forsvarlig eller uforsvarlig maade.

I vedtægterne har hovedreglen formentlig været den, at bonden hæftede, i hvert fald subsidiært, for bøder og skadegæld, som husstand og tjenestefolk paadrog sig. Paa den anden side har man sikkert ikke haft nogen klar afgrænsning af ansvaret, og i to vedtægter fra tiden før DL ser vi to forskellige retsprincipper brydes. I vedtægten for Vejle markjord, 1610 § 1 (DVV III:410) siges det udtrykkeligt, at husbonden ikke kan fri sig med, at »hjon ei maa forre sin herre skade udi gaarde«, men skal være ansvarlig for tjenerens ulovlige skovhugst. Den retssætning, der her tages afstand fra, kendes ikke fra samtidens lovgivning, og jeg har heller ikke fundet den optaget i nogen ældre ordsprogssamling. At der har eksisteret en saadan retsregel, er imidlertid sandsynligt, og formuleringen i Vejle vedtægt 1610 har da ogsaa en vis lighed med reglen i DL 3–19–1, hvorefter tjenestefolk ej med deres forseelse maa føre deres husbond skade paa, men de bør selv lide for, hvad de har forbrudt.

Den modsatte retsgrundsætning er optaget i vedtægten for Thoreby, Maribo amt, 1674 § 14 (DVV 1:251), hvorefter husbonden er ansvarlig for, hvad hans svende, børn og bud har forbrudt mod vedtægten, thi bonde er bos værge. Denne grundsætning er optaget i Peder Syvs juridiske ordsprog (nr. 1409), men findes saa vidt ses ikke hos Peder Laale. Begge de modstridende grundsætninger stammer altsaa fra tiden før DL, og de er sikkert begge ret gamle, men hvordan skal man forklare uoverensstemmelsen? Saa vidt jeg kan se, maa de to grundsætninger have eksisteret side om side i hvert tilfælde i en lang periode, men de dækker formentlig over forskellige tilfældegrupper. Allerede JL's specielle bestemmelser antyder en sondring som den, der senere optages i DL 3–19–1 og 2, og jeg antager, at bonden ogsaa før DL har hæftet for forseelser, som tjeneren begik under udøvelsen af et hverv, der var ham paabudt af bonden, men ikke for andre forseelser. Jeg har intet kunnet opspore om kilden til de nævnte bestemmelser i DL.

En almindelig regel om, at bonden er ansvarlig for de vedtægtsbrud, som hans tjenestefolk gør sig skyldige i, findes optaget i adskillige vedtægter efter DL.[^38]

I nogle vedtægter før DL bestemmes det, at husbondens ansvar kun er subsidiært, saaledes Beldringe, Odense amt, 1654 § 8 (DVV 1:321) og Lynge, Sorø amt, 1670 (DVV 1:170), medens nogle vedtægter, saaledes Lumby, Odense amt, 1592 § 8 (DVV 1:334) og Rønne-Neksø, 1655 § 10 (DVV 1:204), principielt paalægger bonden ansvar, men giver ham ret til at søge sin regres hos tjeneren ved at tilbageholde beløbet af dennes løn. En saadan regresret er fastsat i mange vedtægter i tiden efter DL.[^39]

I tiden umiddelbart efter DL synes man at have fortolket bestemmelsen i 3–19–2 om »hvad derudi forsees« meget snævert, idet en sjællandsk landstingsdom 1696 under henvisning til 3–19–1 frifinder en bonde for at betale den skade, der var forvoldt derved, at hans folk uden hans befaling havde tøjret to køer paa naboens mark.[^40]

III. Tvangsfuldbyrdelse

1. Innam

Innam er utvivlsomt den ældste form for tvangsfuldbyrdelse, vi overhovedet kender til. »Selv om gærders værn tjener til at holde de dyr borte, som søger græsning, er det dog ikke overalt tilstrækkeligt, hvis man ikke ret omhyggeligt drager omsorg for at vogte dyrene, og for at enhver kan stræbe efter at vogte sine dyr med omhu, at de ikke skal gøre skade paa korn, som skal tjene til menneskers underhold, er det af hensyn til det almene fastsat ved en uryggelig lov, at enhver har ret til at optage fremmede dyr, som han finder i sin sæd og ustraffet holde dem tilbage, indtil han gennem dem faar godtgørelse for sit tab.« Saaledes refererer Anders Sunesen (AS 107) reglen om innam, og samtlige danske landskabslove indeholder nærmere bestemmelser om, hvorledes innam skal finde sted, og hvilke retsvirkninger en saadan indtagelse faar.

Landskabslovene kender kun innam af kreaturer, som antræffes i nogens ager eller eng, d. v. s. i hans indhegnede vang, men senere optages ogsaa kreaturer, som findes paa fælles græsgange ud over det antal, der ifølge overenskomst el. taxering maa græsse paa stedet. Hvor to byers overdrev eller fælledvange ligger mod hinanden, kan man i ældre tid ikke optage kreaturer, som fra deres hjemby driver over i nabobyens græsmark, medmindre der er hegn mellem markerne, jfr. den foran side 149 omtalte sjællandske landstingsdom 1431.

Landskabslovene opstiller som betingelse for innam kun, at det pgl. kreatur findes paa innamerens grund i den indhegnede vang, samt at kreaturets ejermand ikke er til stede og har dyret i sin besiddelse, jfr. EsjL II:75: Kommer en mands kvæg i vangen, og den, der ejer kornet, kommer til stede, før kvægets ejer kommer derhen, da kan han med rette optage det. Og har grundens ejer først faaet fat paa dyrene, maa kvægets ejer ikke tage det tilbage, selv om han kommer til stede, inden innammeren er kommet i hus med dyrene. Herom indeholder samtlige landskabslove udførlige regler, der fastsætter stadig større straffe for voldelig tilbagetagelse af dyrene, efterhaanden som de kommer nærmere til innamerens gaard, jfr. SKL 167, EsjL II:75, JL III:50. Værst er det naturligvis, hvis kvægets ejer tager sine dyr fra innammeren, efter at denne har bragt dem hjem til sin gaard. I saa fald fastsætter JL straf for hærværk med 40 marksbøde, medens SKL og EsjL nøjes med en ransbøde paa 3 mark. Ingen af lovene antyder, at den bymand, der med vold har taget sit kvæg fra en innammer, skulde have pligt til at udlevere det igen.[^41] Ogsaa de svenske landskabslove fastsætter tremarksbøder for den, der uden at betale løsen, tager sine kreaturer fra en grande, der har indtaget dem i sin ager eller eng, ÖgL BB XVII § 1, UppL BB VII § 7.

Saa snart et husdyr er indtaget, bærer den, der indtager det, risikoen for, at det kommer til skade eller dør. Denne grundsætning synes forudsat i saavel danske som svenske landskabslove, jfr. Gutalov XXVI § 1, ÖgL BB XVII og UppL BB VII. Han skal altsaa passe ordentligt paa dyrene og maa ikke dræbe dem. I ÖgL BB VII indeholdes detaljerede regler om, hvorledes dyrene skal behandles. Man skal ride hest eller stod paa ordentlig maade og ikke skade eller sprænge dem. En okse eller en ko skal man drive hjem og ej ilde haandtere eller dræbe den, og fra skiftet skov skal man drive kreaturer hjem og ej haandtere dem ilde, af hvad slags det end er. Hvis han slaar dyret kraftigere, end han havde til hensigt, og det dør deraf, maa han bevise med 10 mænds ed, at han vilde drive det hjem og ikke vilde dræbe det, men alligevel skal han yde »laga gäld« (jfr. BB XXVIII). Brister eden for ham, skal han betale levende dyr for dødt lige saa godt, som det døde var, efter to skønsmænds ed.

Første dag en mand har optaget en anden mands husdyr, skal han efter SKL 170 sende to mænd til ejeren og bede ham udløse dyret. Vil han efter flere henvendelser ikke udløse, skal han drage til tinge med vidner paa, at han har rettet de fornødne opfordringer til ejeren, og at denne ikke vil udløse sine dyr, og hvad der derefter sker med husdyrene, maa ejeren selv bære risikoen for. En tilsvarende regel findes i de forannævnte svenske lovbestemmelser, men ikke i EsjL og JL.

I samtlige danske landskabslove er det imidlertid forudsat, at ejeren af det indtagne kvæg kan faa det udleveret imod at sætte pant for bøder og skadeserstatning. Ifgl. JL III:56 fastsættes pantets størrelse i de almindelige regler om markfreden, som ejerne vedtager, naar de freder deres vange, medens SKL kun i et enkelt tilfælde udtaler sig om pantets størrelse (SKL 168), og EsjL kun sætter pantets størrelse i forhold til skadens omfang. Kommer kvægets ejer til stede, kan han efter EsjL II:75 faa sit kvæg udleveret imod at betale skaden og aflægge ed paa, at der ikke er gjort mere skade, end han har betalt for. Men siger den, der har optaget kvæget, at der er gjort skade for mere end 2 øre, da skal den anden give ham pant for saa meget, som han siger, der er gjort skade for. Men siger den, der ejer kvæget, at han kræver for meget pant af ham, da skal de begge tilkalde grander, og for den værdi, de ved deres vidnesbyrd fastsætter skaden til, skal han sætte pant til og foretage udløsningen, saaledes at han kan sværge derpaa. Er skaden større end 2 øre, skal han betale det, han vil, og give tredie mands ed paa, at hele skaden er godtgjort, lige indtil den er saa stor som 6 øre. Efter samme skema fortsætter lovbestemmelsen, indtil man naar op til en skade paa 2 mark sølv.

Naar kvægets ejer har sat pant, maa han ogsaa indløse sit pant inden en vis frist. Ifgl. SKL 183 skal den, der har indtaget kvæget, naar det viser sig, at ejeren af kvæget ikke vil indløse sit pant, drage til tinge, og tingmændene skal da fastsætte en lagdag, inden hvilken pantet skal være indløst. Oversiddes fristen, er pantet forbrudt. EsjL har ingen bestemmelse om fristen for pantets indløsning, men JL III:56 bestemmer, at det skal være forbrudt, dersom det ikke indløses inden Allehelgens Messe. Hvis paa den anden side den, der har optaget kvæget, ikke vil udlevere pantet, naar ejeren tilbyder indløsning, skal denne drage til tings med sine vidner, og indehaveren af pantet skal da idømmes tremarksbød, SKL 181, EsjL II.

Bestemmelserne i JL III:50 og 56 optages i henholdsvis DL 6–14–19 og 3–13–33.

Sammenlignes retstilstanden under landskabslovene med de senere vedtægter, vil det ses, at den væsentlige forskel er det forhold, at innam nu i almindelighed ikke længere er noget, der alene vedkommer den, der lider skade af de indtrængende kreaturer, men hele bylaget. Medens landskabslovene kun tillader den skadelidte at indtage de kreaturer, der findes paa hans ager eller eng, kan — efter vedtægterne — enhver bymand indtage kreaturer, der ulovligt græsser i de fredede vange, og det er ofte hans pligt at gøre dette — en pligt, hvis forsømmelse kan medføre bøder til byen. Foruden den almindelige pligt til at paase markfredens iagttagelse, findes der ofte i byen en særlig tillidsmand med det formaal at indtage kreaturer af vangen. Betegnelsen for denne tillidsmand er i det egentlige Danmark som regel markmanden, eller vangevogteren, men i Skaane kaldes han ligefrem innammeren.[^42]

Som en konsekvens af den nævnte udvikling var det heller ikke længere den, som indtog kreaturer, der skulde tage det i hus, men ogsaa dette bliver hele byens sag. De allerfleste byer har haft en særlig innamsfold, hvortil de indtagne kreaturer skulde føres, og hvorfra de først maatte slippes, naar ejeren havde betalt sine bøder til byen og sin erstatning til de skadelidende. Da indtagelsen af kreaturer sker i hele byens interesse, bestemmer vedtægten for Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 19 (DVV II:18), at dersom indtægtkvæg kommer til skade, skal alle granderne betale erstatningen, medmindre det kan bevises, at den, der har haft det i hus, har omgaaedes ulovligt med det. Bestemmelsen i samme vedtægt § 6, hvorefter den, der ikke i tide indløser sine indtagne husdyr, maa tage skade for hjemgæld, dersom de kommer til skade, maa formentlig betyde, at end ikke ulovlig omgang med dyrene kan give adgang til et erstatningskrav fra ejerens side, naar han har forsømt at indløse sine dyr til rette tid.

Der er opstaaet et utal af sager, fordi ejeren af et indtaget kreatur egenmægtigt har fjernet dette fra byens fold,[^43] skønt talrige vedtægter fastsætter store bøder for saadan selvtægt.[^44]

Hver bymand har pligt til at forfærdige og istandgøre sin part af folden,[^45] der skal være forsvarligt lukket med laas. Ansvaret for folden har oldermanden de steder, hvor der ikke findes en særlig foldefoged eller foldegemmer (se under disse stikord i sagsregistret til DVV III ff), og den, der har ansvaret, skal ogsaa gøre byen regnskab for de indkomne penge. Af hensyn til regnskabet maa ingen drive noget kvæg i byens fold uden at give besked herom til foldegemmeren.[^46]

Hverken landskabslovene eller vedtægterne giver den, der har indtaget kreaturerne, nogen egentlig panteret over disse, men kun en tilbageholdelsesret, der kan gøres gældende, indtil ejermanden betaler bøde og skadeserstatning eller stiller betryggende pantesikkerhed.[^47] Vedtægten for Asfærg, Randers amt, 1685 § 32 (DVV II:222) forbyder markvogteren at kræve indløsningspenge af andre end udenbys mænd, idet de indenbys grander skal skrives op for deres penge indtil næste bystævne. Hvis man ikke ved, hvem der ejer kreaturerne, nytter det jo ikke meget blot at lade dem blive staaende i byens fold, og flere vedtægter paalægger udtrykkeligt oldermanden eller foldegemmeren at fremlyse saadanne kreaturer i de nærmeste byer og sogne eller paa tinge.[^48] I saa fald maa kreaturerne sikkert behandles som almindeligt driftefæ.

Der er ikke i vedtægterne vidnesbyrd om, at man i almindelighed har opretholdt landskabslovenes krav om, at innam ikke maatte finde sted, naar ejeren til dyrene var tilstede, og at man ikke maatte tage dem fra ham med vold. Tværtimod tyder vedtægterne nærmest paa, at man i almindelighed har haft ret til at anvende vold overfor den ejer, der vilde forhindre, at dyrene blev sat i folden, og som ikke paa stedet vilde betale bøde og erstatning.[^49] Medens DL, som nævnt, gentager reglerne i JL, gives der senere ved frdn. 14.4.1694 mere udførlige regler om innam. Begrundelsen for udstedelsen af forordningen er ifølge dens preambel, at det efterhaanden var blevet sædvane at tage urimeligt høje indløsningspenge, idet disse i tilfælde af gentagne indtagelser af kreaturet kan komme helt op paa et beløb, der svarer til dyrets værdi. Forordningen fastsætter derfor bestemte takster, men undtager dog udtrykkeligt de tilfælde, hvor parterne i medfør af DL 3–13–33 er blevet enige om andre takster. Det fastslaas, at skaden skal erstattes foruden betaling af indløsningspengene, og at kreaturernes ejer skal aflægge ed paa, at dyrene ikke med hans vilje og vidskab kom ind i vangen. Men bevises det, at han har nedbrudt hegnet for at give kreaturerne adgang til vangen, skal han betale sine voldsbøder.

Det vil fremgaa af den foranstaaende fremstilling, at det ikke var tilladt at dræbe kreaturer, der kom ind i vangen, men at det kun maatte indtages og efter indtagelsen behandles forsvarligt. Landskabslovene indeholder forskellige regler om det tilfælde, at ejeren af den ager eller eng, hvori et fremmed kreatur gør skade, har dræbt de skadegørende kreaturer. Ifølge SKL 175 skal den, der i et saadant tilfælde dræber kreaturet, erstatte ejeren dets værdi, men han er ikke pligtig at udbetale erstatningen, før dyrets ejer har betalt den markskade, som dyret har forvoldt. Foruden erstatning for drabet skal han dog ogsaa erlægge en bøde, hvis størrelse afhænger af dyrets værdi. Den skaanske birkeret § 61 indeholder nogenlunde den samme regel, men fastsætter, at den, der dræbte dyret, skal hidkalde sine grander og lade dem udligne markskaden med tabet af dyret, og naar der er jævnet, da er det vel gjort. Vil dyrets ejer ikke gaa med til en saadan ordning, maa den, der dræbte dyret, lægge saa mange penge frem, som fæet var værd, og søge den anden for markskaden. Bestemmelsen giver altsaa markens ejer en noget ringere stilling med hensyn til erstatningsbetalingen end SKL, men omtaler til gengæld overhovedet ikke erlæggelse af nogen bøde. Bestemmelsen i SKL 175 er gengivet i EsjL III:41.

JL III:52 er strengere imod drabsmanden end SKL. Hvis en mands kvæg gaar ind paa en anden mands ager, og ejeren af kornet eller hyrden kommer til stede og vil optage kvæget, men ikke kan gøre det, og kvæget er under opsigt af en hyrde, og det er kaadt og løber mod ris eller gærdestaver og bliver beskadiget derved eller dør, skal den, der gennede det, hvis han vedgaar at have gjort det, tage det døde dyr til sig og give et andet lige saa godt i stedet uden bøde, fordi det havde hyrde, og den, der ejede kvæget, skal erstatte kornet. Men dræber han kvæget enten med od eller æg, skal han erstatte det og desuden bøde 3 mark. Men vedgaar han drabet og kalder det vaadesdrab, skal han erstatte skaden og give 12 mands ed paa, at det var af vaade og ikke med vilje. Men var det kvæg, som ikke var under opsigt, skal han ikke bøde derfor. Reglen i JL III:52 optages i DL 6–20–4 til 5.

SKL 175 og 206 ligestiller innam af svin med anden innam, men i tidens løb synes innam af disse dyr at have indtaget en særstilling, som formentlig skyldes deres skadelige virkninger for skoven. Efter vedtægterne maa uringede svin ikke findes noget sted i bymarken efter at vaarsædsvangen er tilsaaet eller tidligere, og endvidere er det fast sædvane, at alle svin, der gaar paa olden, skal være forsynet med ejerens brændemærke, saaledes at man altid kan kontrollere, at der ikke gaar flere svin paa skoven end aftalt. Begge disse regler gennemtvinges ved innam af de pgl. uringede eller umærkede svin, men retsvirkningerne af indtagelsen bliver efterhaanden mere vidtgaaende end efter de almindelige regler.

I saa henseende synes skik og brug at have været forud for domstolspraksis og lovgivning, hvilket bl. a. fremgaar af en rettertingsdom 1622.[^50] En foged havde i kongens skov optaget 12 svin, der var ubrændte, og ladet dem slagte. Landstingsretten erklærer, at eftersom det er bevist, at de 12 svin ikke var brændte, og at de var indtaget paa olden og paa kgl. majestæts skovpart og ført kongen til regnskab, maa svinene være forbrudt, og fogden har ikke gjort noget ulovligt. Rettertinget erklærer imidlertid, at eftersom fogden har optaget svinene og ladet dem slagte, før der var gaaet dom i sagen, bør landsdommerens dom være magtesløs. Da herredsdommen var uendelig, maa det sikkert betyde, at sagen hjemvises til ny behandling.

Rettertinget forudsætter altsaa, at svinene kan forbrydes ved dom, men at de i hvert fald ikke er forbrudt, før en saadan dom er afsagt. DL 5–10–22 indeholder en strengere regel for saa vidt angaar ubrændte svin, der optages paa oldenskov, idet de optagne svin forbrydes til skovens ejer, hvis de ikke indløses inden 3 dage efter, at svinets ejer har faaet meddelelse om, at de er indtaget. En lignende regel indføres i skovforordningerne, for saa vidt der er tale om uringede svin. Efter frdn. 13.9.1687 § 6 er svin, der 3. gang optages som uringede, forbrudt til grundens ejer, og frdn. 21.1.1710 tilføjer, at optagne svin under alle omstændigheder forbrydes til grundens ejer, dersom de er fremlyst paa tinge og ikke indløst inden 14 dage. Efter frdn. 21.1.1733 § 9 skal svinene dog forbrydes til det nærmeste hospital eller fattighus.

Om optagelse af svin og kreaturer paa fælled og overdrev se § 9 in fine i frdn. 1733 samt foran side 176 f.

Landsbyvedtægterne efter DL er endnu strengere end den foran refererede lovgivning. Nogle vedtægter bestemmer, at svin, der findes i kornvangene, og som lider skade under forsøg paa optagelse, ikke skal erstattes,[^51] medens andre ligefrem fastsætter, at svin, der findes i vangen, kan dræbes.[^52]

For saa vidt angaar fjerkræ, har man sikkert i almindelighed været endnu strengere. I KRD 13.4.1613 refereres det ganske vist, at nogle gæs er blevet indtaget i marken og sat i pant for øl efter vedtægten, men nogle vedtægter indeholder en udtrykkelig bestemmelse om, at fjerkræ, der træffes i kornvangen, kan dræbes skadesløst.[^53]

2. Pantning

Den ældste regel, som findes i de fleste vedtægter, gaar ud paa, at pantning skal foretages af samtlige bymænd, men i mange vedtægter formuleres reglen dog saaledes, at bymændene kun skal følge oldermanden, og man maa i disse tilfælde gaa ud fra, at selve pantningen foretages af denne,[^54] og i Budaröd, Albo hd. (nr. 8A), 1739 § 18 er det udtrykkeligt fastsat, at kun oldermanden maa pante, men alle bymændene skal være følgagtige. I de byer, hvor oldermanden efter vedtægten kan pante granderne, maa man vist ogsaa gaa ud fra, at han har haft bymændene eller i hvert fald nogle bymænd med sig. Det er i saa henseende typisk, at f. eks. vedtægten for Drigstrup, Odense amt, 1698 § 68, der giver oldermanden ret til at pante, senere i samme bestemmelse paalægger straf for den, der lukker sin dør for oldermanden og hans medfølgere eller giver dem ukvemsord. Det har utvivlsomt ikke været tilladt oldermanden at pante i dølgsmaal.

I Sønderjylland er det, som omtalt side 53, almindeligt, at pantningen foretages af to særligt udnævnte pantemænd, der ofte helt erstatter oldermanden, og i de rigsdanske vedtægter findes der af og til bestemmelser om, at markmanden kan pante, ligesom der ved siden af oldermanden kan findes særlige videmænd.[^55] Ogsaa paa dette omraade spiller de 4 mænd en rolle, idet de ofte sammen med oldermanden eller alene har magt til at udpante bøderne.[^56] Hyppigere er det dog, at oldermanden udmelder nogle enkelte bymænd til at ledsage ham under pantningsforretningen.[^57] Hvis en bymand, som efter vedtægten har pligt til at følge med at pante, forsømmer sin pligt og bliver hjemme, straffes han naturligvis med bøder til bylaget, og nogle enkelte vedtægter fastsætter bøden til den samme som den, der oprindelig skulde pantes, var idømt.[^58] Slet saa streng er man ikke i Lumby, Odense amt, 1592 § 21 (DVV 1:344), hvor derimod kun de, der har været med at pante, maa deltage i uddrikningen af videøllet.

Fra de nordskaanske herreder er vedtægtsmaterialet saa rigeligt, at en statistisk oversigt kan give nogen oplysning. I Ø. Göinge hd. indeholder 18 af de kendte vedtægter bestemmelser om, hvem der skal pante, og heraf fastsætter 11, at oldermanden skal pante med samtlige bymænd. 1 vedtægt omtaler ikke oldermandens særlige deltagelse, men samtlige bymænd, 4 vedtægter paalægger oldermanden alene at pante, og 2 fastsætter, at han skal pante sammen med 1 bymand, og for den ene af disse vedtægters vedkommende er den ene følgesvend innammeren.

I Villands hd. indeholder 17 af de kendte vedtægter oplysning om, hvem der panter, og her synes de 4 mænd at spille en større rolle, idet 10 vedtægter paalægger dem at pante i forbindelse med oldermanden, medens kun 1 vedtægt udtrykkeligt siger, at oldermanden skal pante sammen med alle bymændene. Efter 2 vedtægter panter oldermanden alene, efter 1 vedtægt sammen med nogle enkelte bymænd, hvis antal ikke nærmere er fastsat, og efter 3 vedtægter med 2 bymænd, idet een af disse vedtægter udtrykkeligt fastsætter, at de 2 bymænd skal udmeldes af oldermanden selv.

I V. Göinge hd. indeholder 28 af de kendte vedtægter oplysning om, hvem der panter, og her er det igen oldermanden og samtlige bymænd, som i de fleste vedtægter, nemlig 14, har denne opgave, medens kun 1 vedtægt giver oldermanden alene denne magt, 6 indeholder bestemmelser om, at 2 bymænd skal følge ham, og 2, at han skal være ledsaget af en enkelt bymand, der ifølge den ene vedtægt skal være innammeren. I 3 vedtægter skal oldermanden pante sammen med et ubestemt antal bymænd, og ifølge 2 vedtægter findes der i de paagældende byer 2 særligt udnævnte pantemænd.

I Gærds hd. skal oldermanden og samtlige bymænd pante ifølge 9 vedtægter, oldermanden alene ifølge 1 og sammen med 2 bymænd ifølge 3 vedtægter. I een by skal pantningen foretages af innammeren og i 2 byer af 2 særligt udnævnte pantemænd.

Om selve fremgangsmaaden ved pantningen indeholder vedtægterne kun sjældent nærmere bestemmelser. Man bør dog for det første lægge mærke til, at et stort antal vedtægter ikke sondrer imellem idømmelse af bøde og foretagelse af pantning, hvilket utvivlsomt skyldes, at bønderne kun i de færreste tilfælde havde rede penge, hvorfor erlæggelsen af pant maatte blive den sædvanlige fremgangsmaade og i og for sig ikke udtryk for nogen uvilje fra den dømtes side mod at gøre sin skyldighed. Vedtægten for Balsby, Villands hd. (nr. 35), 1670 § 8 bestemmer da ogsaa, at enhver er pligtig at lægge pant fra sig straks, naar han bliver sat i fald, og i Borkov, Vejle amt, 1723 § 13 (DVV II:458) skal bymændene hver søndag udpante den vide, som er forbrudt i den næst forgangne uge. Andre vedtægter giver dog den dømte en frist til at betale de idømte bøder i penge eller de naturalier, der er fastsat i vedtægten, saaledes skal der i Brønderslev, Hjørring amt, 1682 § 32 (DVV II:31) først pantes, naar den skyldige ikke har betalt sin bøde inden udløbet af en frist paa 14 dage, efter at han er sat i fald, og i Sdr. Tranders, Aalborg amt, 1758, XVII § 1 (DVV II:82), er fristen 3 uger. I de vedtægter, som gaar ud fra, at man først skrider til pantning, naar andre betalingsmuligheder er udelukket, fastsættes der ofte særlig straf for den, der lader det komme saa vidt, at der skal pantes, og denne ekstrastraf kan bestaa i, at der pantes for bødens dobbelte værdi.[^59] Endelig kan nævnes vedtægten for Lumby, Odense amt, 1592 § 11 (DVV 1:338), hvorefter oldermanden, naar han skal pante, først skal give til kende overfor den skyldige, hvorfor han vil pante, og dernæst give manden lejlighed til at rette frivilligt for sig, inden man skrider til eksekutionen.

Ifølge recesserne og DL kan bymændene ikke tiltales for vold eller hærværk, dersom de paa grund af en grandes uvillighed til at lade sig pante er nødsaget til at gennemføre pantningen med magt. En saadan modvillighed medfører straf til byen, foruden at den modvillige maa lide skade for hjemgæld. Vi kender en mængde vedtægter, der fastsætter straf for at modsætte sig pantning eller for at møde oldermand eller bymænd med skældsord. Ogsaa denne forbrydelse medfører i nogle vedtægter, at den skyldige bliver pligtig at betale dobbelt bøde,[^60] medens andre fastsætter en bestemt tillægsbøde og i mange tilfælde understreger, at den modvillige maa tage eventuel skade for hjemgæld.[^60a] Et par nørrejyske vedtægter fastsætter, at den, der gør modstand imod en lovlig pantning, skal bøde for brud paa gaardfreden, ligesom om pantemændene var i deres egen gaard og ikke i voldsmandens.[^61] Man faar et ganske fornøjeligt billede af en pantningsscene ved at læse vedtægten for Lyngby, Gærds hd. (nr. 58), 1632 § 20, der fastsætter særlig straf for det tilfælde, at bondens hustru bruger ukvemsord imod bymændene, der vil pante.

Som nævnt foran indeholder vedtægterne ikke nogen skarp sondring imellem idømmelse af bøden og tvangsfyldestgørelsen gennem pantning, og vi maa derfor i almindelighed gaa ud fra, at hvor vedtægten ikke bestemmer andet, kan der pantes, saa snart bøden er paalagt, og den skyldige ikke straks erlægger det idømte. Grundlaget for pantningen er altsaa det samme som grundlaget for bøden, og der kan pantes for alle bøder. Mere tvivlsomt er det, om bylaget i almindelighed har pantet for skadeserstatning til den enkelte skadelidende. Det er kun sjældent, at vedtægterne direkte udtaler sig om spørgsmaalet, og hvor dette er tilfældet, er det ofte paa en saadan maade, at man nærmest maa gaa ud fra, at der ikke er pantet for erstatningsbeløbet.[^61a] Flere yngre vedtægter indeholder dog udtrykkeligt bestemmelser om, at der kan pantes for skadegæld,[^62] og maaske kan nogle ældre vedtægter tydes paa samme maade. Saaledes hedder det i Bjerne, Svendborg amt, 1593 § 24 (DVV III:490), at den, der tøjrer sine dyr ulovligt, skal bøde til byen og betale skaden efter 4 mænds sigelse. Vil han ikke rette for sig, tager alle mand hans pant. Om pantet skal tages til fyldestgørelse af skadelidendes krav er dog ikke ganske sikkert. I vedtægten for V. Brønderslev, Hjørring amt, 1682 § 43 (DVV II:32), der iøvrigt indeholder de sædvanlige bestemmelser om udpantning af bøder, fastsættes, at skaden skal vurderes af 4 mænd, og grandefogderne har pligt til at gøre skadelidende fyldest af deres bo, som ejer det kvæg, der har forvoldt skaden. Denne kunstige udtryksmaade tyder ikke paa, at pantning for skadeserstatning i almindelighed har været anvendt. Derimod viser det store flertal af vedtægter, at erstatningsspørgsmaalet er blevet behandlet af bylagets myndigheder, og hvis skadevolderen ikke har villet udlægge den erstatning, der er paalagt ham, er han i hvert tilfælde blevet pantet for ulydighed imod byen, og deri havde man jo et vist tvangsmiddel. Hvor vedtægten indeholder bestemmelser om, at sager vedr. vitterlig gæld skal behandles i byen, er bylagets afgørelse paa samme maade blevet gennemtrumfet ved bøder for ulydighed. Man kan dog ikke se bort fra, at udpantning af erstatning til en skadelidende formentlig har fundet sted i et større omfang, end det fremgaar af vedtægterne.

Iøvrigt erindres om, at der kan pantes for hyrdens løn, se foran side 173 og i et vist omfang for tiendeydelser, se ovenfor side 368.

Paa den tid, hvorfra vi har oplysning om byens pantning, var det naturligvis kun bondens løsøre, som kunde være genstand for pantningen, men det kan heller ikke antages, at den faste ejendom nogensinde tidligere har været sat i pant for bødeansvar til byen. I de mange tingssager om pantning, som jeg har haft lejlighed til at se, er der heller ikke i noget tilfælde tale om at tage pant i høsten eller andre landbrugsprodukter, men man panter altid indbo eller redskaber. Som genstande for pantningen kan eksempelvis nævnes sengeklæder, klæde, kodyne, kogekedler, knive, økser, leer, seletøj og arbejdsvogne.[^63]

Som foran omtalt side 32 kender man paa landskabslovenes tid i almindelighed kun pant som viljesbestemt pant og ikke som led i en tvangsfyldestgørelse. Nam-instituttet giver ingen mulighed for fyldestgørelse, og væth-sætningen finder kun sted ad frivillig vej. Som nævnt samme sted indtager væth-sætningen til udløsning af innammet kvæg en overgangsform fra den frivillige til den tvungne pantsætning, og i EsjL II:72 gives der granderne adgang til i et enkelt tilfælde at tage væth, d. v. s. pante den skyldige.

Den gamle opfattelse af pantningen er med en fantastisk livskraft bevaret indenfor bylagene, hvor man i almindelighed ikke naar ud over den opfattelse, der ligger til grund for væth-sætnings-instituttet, hvorefter det fratagne gods efter en frists udløb forbrydes til panthaveren som dennes ejendom. I vedtægterne sporer man imidlertid en endnu ældre opfattelse, idet det synes som om pantningen i adskillige tilfælde kun er blevet betragtet som et tvangsmiddel og ikke i almindelighed som en adgang til fyldestgørelse. Jeg antager, at det er en saadan opfattelse, der er aarsag til, at saa mange af de ældre vedtægter ikke fastsætter nogen frist, inden hvilken pantet skal løses, f. eks. siges det i Allesø, Odense amt, ca. 1500 § 15 (DVV V:38), at oldermanden skal udsætte pantet for gælden, indtil det igen løses, og i Lumby, Odense amt, 1592 § 10 (DVV 1:337), at hvis nogen ikke vil betale viden, maa bymændene tage et pant, der er saa godt som 1 td. øl og drikke det, og siden kan ejermanden løse pantet, om han vil. De foran side 381 udførligt refererede skaanske pantningssager bærer ogsaa præg af, at bylaget ingenlunde var indstillet paa at overtage pantet, men at man betragtede pantningen som et blot og bart tvangsmiddel. Noget sikkert vidnesbyrd om antagelsens rigtighed har jeg dog ikke fremdraget.

Sikkert er det derimod, at bymændene oprindeligt har opfattet pantningen som en disposition, der foretages af den skyldige selv uden nogen procedure fra bylagets side, altsaa i lighed med landskabslovenes væthlægning til udløsning af innamede kreaturer. Herom vidner de bestemmelser, hvorefter den skyldige har pligt til at lægge pant, medens der ikke tales om, at bymændene tager pant.[^64] En vistnok enestaaende bestemmelse herom findes i vedtægten for Rendislov, Halland, 1684 § 2, hvorefter samtlige bymænd, forinden vide skal gaas, er pligtige at lægge et pant fra sig til 1 marks værd i en oprigtig mands hus, og undlader han dette, skal han bøde til byen, selv om han ikke bliver skyldig til viden. Her har man altsaa helt undgaaet den voldelige pantning ved simpelthen paa forhaand at kræve sikkerhedsstillelse af alle bymændene.

Medens væth-instituttet efterhaanden udvikler sig til en egentlig pantsætning med bortsalg eller vurdering af pantet og en efterfølgende afregning til skyldneren,[^65] og namsinstituttet afløses af indførsel og udlæg, der medfører en ret for kreditor af samme indhold som panteretten, kommer vedtægternes pantning i almindelighed ikke ud over væth-stadiet. Flertallet af vedtægterne fra baade 1500- og 1600-tallet indeholder bestemmelser om, at gods, der er frapantet en vedtægtsbryder, forbrydes til bylaget, dersom det ikke indløses inden en vis frist.[^66] Trods udviklingen af panteretten iøvrigt, optages JL III:56 om, at pant, der sættes for indtaget kvæg, og som ikke løses inden Allehelgensdag, skal være forbrudt, uændret i DL 3–13–33, og denne bestemmelse — der altsaa kun omhandler pant til indløsning af innam — opfattes tilsyneladende som en almindelig hjemmel for at bevare de gamle bestemmelser om, at alt pant forbrydes, dersom det ikke indløses inden en vis frist, idet talrige vedtægter optager DL's bestemmelse og giver den almen gyldighed, ligesom nogle enkelte vedtægter endog udtrykkeligt paaberaaber sig den pgl. lovbestemmelse som hjemmel for en regel, hvorefter pant i almindelighed forbrydes, naar det ikke indløses.[^67]

Mange vedtægter bestemmer, at den, der ikke inden den fastsatte frist har udløst sit pant, skal betale en ekstrabøde til byen, og denne bøde er i nogle tilfælde sat til det dobbelte af den oprindelige.[^68] Da det jo kan være lidt ubekvemt at faa afsat pantet, bestemmer nogle vedtægter, at oldermanden skal beholde det og betale til byen, hvad det er vurderet til.[^69]

Før DL er det sjældent at støde paa vedtægter, der indeholder regler om, at pantet efter en frists udløb skal sælges, og forskellen mellem salgssummen og bøden tilbagebetales vedtægtsbryderen. En saadan regel findes dog i Snesere, Sorø amt, 1649 II § 6 (DVV 1:176), hvorefter oldermanden efter aar og dags forløb skal bringe pantet til bystævnet og lade det vurdere, hvorefter differencen mellem vurderingssummen og bøden skal overleveres vedtægtsbryderen, der mister sit gods. Derimod indeholder mange senere vedtægter saadanne regler,[^70] medens de fleste ogsaa i dette tidsrum fastholder den gamle regel om pantets forbrydelse.[^71]